Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen: Farkosten från den urholkade trädstammen till den moderna oceanflygaren - Från velocipedångare till flytande atlantparadis - Ångfartygens fortsatta utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
FJÄRDE DELEN. SJÖFARTEN.
hamnar. Sedan 1915 är inrättad en särskild statsinstitution för
kontroll av fartygs sjövärdighet.
Under kriget framkom en sentida fartygstyp, då det gällde för
alla sjöfartsintresserade att skaffa tonnage nästan på vad sätt som
helst. Man byggde en del ännu i fraktfart varande betongfartyg,
men ändå flera av dessa med många förhoppningar började
skeppsbyggen kommo aldrig av slipen eller lades undan såsom
oekonomiska och högst riskabla.
I Amerika skapades
under kriget ett slags
ångare, som tillkommo i en
period av till det yttersta
driven efterfrågan på
tonnage. Man byggde genom
ett för saken särskilt
inrättat departement,
Ship-ping Board, ett slags
träångare. Dessa visade sig
vara dåliga sjöbåtar och
oekonomiska. Deras
livslängd kunde ju inte heller
vara så stor, då
träskrovet — eller
kompositbå-ten — hade att utstå
skakningarna från en
ångmaskin. En del av dessa
träångare såldes till
europeiska rederier efter kriget och sattes i fraktfart, men en del fördes efter
kriget direkt till upphuggningsbädden. Och det var det lyckligaste,
ty de hedrade inte haven med sin närvaro.
De sista av Shipping Boards träångare samlade man i december
1925 på Potomac-floden och tände eld på hela flottan. Brasan
beräknas ha kostat 31 miljoner dollars. För att skydda kringliggande
fartyg från bränder hade ett nät av stålkablar spänts över "den
brinnande armadan".
Men hur länge kunna världens kolförråd räcka till med den
oerhört ökade förbrukningen, som uppkomsten av en stor
ångbåtsflotta medför? Man har länge gjort sig den frågan. Och redan
tidigt har man sett sig om efter annan drivkraft för fartygen.
Vid slutet av förra seklet hade redan ångbåtstonnaget kommit
ett steg framför segelfartygstonnaget, och sedan världskrigets slut
Fig. 53 b. Vårt amerikafartyg "Stockholm".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
