Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Värmemotorer etc. - Ångmaskiner - Ångmaskinens utveckling från Heron till James Watt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
ANDRA DELEN. VÄRMEMOTORER ETC.
blott var en tryckpump. Genom att maskinen hade dubbla
behållare, som omväxlande utförde sugningen, åstadkoms en nästan
oavbruten vattenuppfordring.
Savery fick patent på sin ångpump 1698 och förbättrade den
ansenligt under ett par år, då den fann icke så ringa användning.
Dock var dess bränsleförbrukning så orimligt stor i förhållande till
det arbete den uträttade, att den aldrig fick någon praktisk betydelse.
Såväl de Caus’, Worcesters som Saverys maskiner voro, som vi
sett, uteslutande vattenuppfordringsmaskiner där ångan
arbetade direkt på vattnet. Papins maskin åter kunde utföra ett
mekaniskt arbete, som ej inskränkte sig till
vattenlyftning, och den väsentliga
olikheten var som nämnts kolven i denna,
vilken betydde ett stort framsteg.
Worcester och Savery hade däremot infört
en annan viktig princip, nämligen den
separata ångpannan. Kombinationen av
det bästa i dessa tre uppfinnares
maskiner resulterade i den första
ångmaskinen, som var praktiskt användbar till att
uträtta mekaniskt arbete.
Newcomen, till yrket låssmed,
hade haft tillfälle att se Saverys maskin
i arbete. Han insåg dess brister, och då
han även hade hört talas om Papins försök, satte han sig för att
åstadkomma något bättre, vilket även lyckades honom. Hans
maskin, som kom till stånd år 1705, var i själva verket ingenting
annat än den av Papin minst tio år förut angivna atmosfäriska
maskinen, dock med den stora förbättringen, att han skiljde ångpanna och
cylinder åt, se fig. 9.
Newcomen placerade sålunda en öppen med lufttätt kolv C försedd
cylinder B ovanför en rund ångpanna eller s. k. Papins gryta A.
Från kolvstången utgick en kätting, som var fäst vid ena ändan av
en balans D, i vars motsatta ända pumpstången E till den pump, som
skulle drivas, jämte en motvikt F var upphängd. Genom kranen a
insläpptes ånga i cylindern, varefter, när jämvikt uppstod, motvikten
verkade att kolven gick upp. Så snart denna kommit i övre ändan
av cylindern, stängdes ångkranen och öppnades vattenkranen b,
varigenom från en ovanför belägen cistern G vatten genom röret c
insprutades i cylindern. Därigenom kondenserades ångan, så att
vacuum uppstod, varav följde, att yttre luften tryckte ned kolven.
Fig. 9. Newcomens atmosfäriska
ångmaskin från 1705.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
