Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen: Värmemotorer etc. - Ångturbinen - Parson-turbinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGTURBINEN
89
gränsen för turbinstorleken. I Parson-turbinen uppdelas tryckfallet
på flera "hjul", eller rättare sagt skovelkransar, ty flera kransar av
skövlar äro anbragta efter varandra på en trumma, den s. k. rotorn.
Mellan varje skovelkrans är anbragt ledskenekransar, vilka äro
fastsatta i turbinhusets
innersida. Ångan går
alltså först in i en
fast ledskenekrans,
går igenom
skovel-kransen på trumman,
sättande denna i
rotation, går därefter in i
nästa fasta
ledskenekrans o. s. v. Under
denna ångans
vandring genom turbinen
minskas ångtrycket
successivt från
inträdestrycket, kanske 15
atm., ned till det låga
kondensortrycket.
Härvid kommer ångans volym att ökas successivt, och varje krans
borde därför vara något större i diameter än det närmast föregående.
Med hänsyn till att en sådan konstruktion mycket skulle fördyra
utförandet — en Parson turbin kan ha över hundra skovelkransar —
gör man turbinen i avsatser eller zoner, så att diametern språngvis
Fig. 22. Rotorn till en stor Parson-turbin (efter foto från Brown Bovery & Co.).
Fig. 21. Den första Parson-turbinen 1884.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
