Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Elektriska maskiner och kraftöverföring - Elektriska mätinstrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 TREDJE DELEN.. KRAFTMASKINER O. KRAFTÖVERFÖRING
vridande moment på visaren, som härigenom gör utslag på en skala.
Dessa instrument förbruka rätt stor energi, och visareinställningen
sker relativt långsamt.
Större användning vid växelströmsanläggningar hava de
elektromagnetiska instrumenten fått. I dessa går strömmen genom en
solenoid eller spole, som påverkar med sitt magnetiska fält ett i en
fjäder upphängt ankare av mjukt järn. Ankaret är försett med
visare, som gör utslag på
skalan. För att
visareinställningen skall ske snabbt utan allt
för många svängningar, förses
instrumenten med
dämpnings-anordning, vanligen s. k.
luftdämpning. Denna utgöres av
en vid visaren fäst kolv, som
rör sig i ett slutet luftrum.
Elektromagnetiska instrument
hava relativt låg
noggrannhetsgrad, — felvisningarna
bruka kunna uppgå till ett par
procent av utslaget, — men
äro billiga och användbara för
såväl likström som växelström. Felvisningarna vid likström bliva
dock större än vid växelström, och det är huvudsakligen för denna
senare strömart, som instrumentet fått sin största användning.
Av andra instrumenttyper torde även det elektrodynamiska
instrumentet förtjäna omnämnande. Detta består av två
seriekopplade spolar, den ena fast och den andra rörlig, mellan vilka uppstår
ett vridande moment. Detta instrument är lika användbart för
likström som för växelström, men användes huvudsakligen för
växelström, där det, tack vare sin stora noggrannhetsgrad — vanligen
en kvarts procent av utslaget —, spelar samma roll vid
precisionsmätningar som vridspoleinstrumentet vid likström.
För spänningsmätning användes voltmetrar. Till sin
konstruktion äro voltmetrarna i princip överensstämmande med
ampèremet-rarna. De inkopplas emellertid icke såsom ampèremetrarna i serie
utan parallellt med strömkretsen och skola därför hava så stort
motstånd som möjligt. För att höja detta motstånd kopplar man
ofta särskilda s. k. förkopplingsmotstånd i serie med voltmetern.
För mätning av effekten i en strömkrets användes wattmetrar.
Dessa komma huvudsakligen till användning vid växelströmsanlägg-
Fig. 17. Principschema för
varm-trådsinstrument.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
