Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från stenyxan till moderna krigsvapen - Krigsmedel till sjöss - Kombinerade segel- och roddfartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 FÖRSTA DELEN. FRÅN STENYXAN TILL MODERNA KRIGSV APENT
byggnaden på stridsskeppen hade på dromonen utvecklats till ett
helt kasteli, vilket vanligen kunde flyttas till olika delar av fartyget.
Från omkring femhundra år efter Kristus och ett tusental år fram i
tiden var ju en tid fylld av krig såväl till lands som sjöss. Nationer
och städer eller grupper av dylika lågo i ofta långvariga strider med
varandra, stundom i hela sekel. Med till buds stående medel
utvecklade man krigsskeppen, fick en
mera självständig
sjökrigstaktik och mera fullkomnade
manövrerings- och
styrningsinrättningar. En del av dessa
uppfinningar och framsteg ha
behandlats på tal om fartygens
utveckling i allmänhet.
Av långvariga och mera
omfattande strider till sjöss under
denna tid äro att nämna de
strider, som italienska städer
förde sinsemellan under tolfte,
trettonde och fjortonde århundradet. Vid dessa sjökrig var det
galären man mest använde i striderna. Man bibehöll ännu rammen i
fören eller byggde själva bogen och förstäven särskilt starka.
Uppmarsch- och slagordning utbildades både teoretiskt och praktiskt.
Den allierade kristna flottan, som mötte turkarna vid Prevesa 1538,
seglade fram i "örnformation",med ett huvud av ett dussintal större
skepp, följt av en hals på sex mindre fartyg. Så följde själva
huvudstyrkan på ett trettiotal skepp i bred slagordning, och vingarna,
flyglarna, bestodo av en kombination av större och mindre fartyg.
Bakerst kom transportflottan. Hela eskadern uppgick till ett hundratal
fartyg.
Galärtypen höll sig, som nämnt, länge kvar, och det var särskilt
i Medelhavet den användes. Ännu i mitten på sjuttonhundratalet
fanns det en galärkår i Marsielle. För sjökriget vid Atlantens och
andra öppnare havs kuster var galärtypen inte lika bra, och då man
under segelfartygens fortsatta utveckling kom till andra
fartygstyper, visade det sig, att man heller inte kunde behålla taktiken från
galärstriderna.
Av dromontypens efterträdare är att nämna de större
kombinerade rodd- och segelkrigsskeppen selandern — även kallad
chelan-dern — samt pamfilen, vilka voro inemot ett femtiotal meter långa.
Mindre krigsfartyg med endast ett par roddarrader voro sagittan,
Fig. 82. Schematisk framställning av
"örnformationen".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
