Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Storstädernas tillkomst och deras tekniska utrustning - Gatornas utförande i historisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 TREDJE DEL. STORSTÄDERNAS TILLK. O. DERAS TEKN. UTRUSTN.
och kullerstenar. Utförandet tedde sig på så vis, att man ordnade
2 rännstenar, en utmed varje sida av gatan c:a 2 alnar från
husväggarna. Rummet mellan rännstenarna och husen upptogs som regel
av träbodar, bikupor, trappor, bänkar och t. o. m. svinstior, så att
det var stora svårigheter för gående att komma fram därstädes,
varför dessa sökte sig ut till de i gatans mitt i en rad placerade
"borg-mästarestenarna". Vid regnväder var det ej heller behagligt att gå
utmed husen, då inga takrännor funnos från det mycket utskjutande
taken. Detta missförhållande existerade till i slutet av 17 :de
århundradet. Under årens lopp hade vagntrafiken blivit allt livligare, så
att stenarna i gatans mitt ej mycket kunde användas, varför de
gående voro hänvisade att hålla sig på gatans sidor. På grund härav
började vid ovannämnda tidpunkt takrännor allmänt att införas
samtidigt med, att det förbjöds att hava utkragade övervåningar samt
hava andra utbyggnader i gatan, som alltför mycket hindrade
fotgängarnes gång utmed husen. Samtidigt tog man sig för att höja
denna del av gatan, så att stenarna i mitten kommo att ligga på den
lägsta punkten i gatan. Karaktären av denna var nu alltså den, att
rännstenen låg i mitten, och den övriga delen blev gemensam för
gående och körande. I mindre trafikerade gator höll sig denna
gatu-indelning långt fram i tiden. I slutet av 1700-talet hade man dock
alltmer kommit till insikt om det olämpliga i detta arrangemang,
varför man efter utländskt mönster ordnade en "trottoar" på var
sida och avskild från den övriga delen av gatan genom avvisare.
Trottoirerna stensattes ofta med flisor. Så småningom övergick
man även till det ursprungliga sättet att anbringa rännstenar,
varvid dessa fingo bilda gränsen mellan körbana och trottoar, samtidigt
med att denna senare förhöjdes i förhållande till körbanan, som nu
fick sin högsta punkt på mitten. Man hade alltså nu nått fram till
den nu gängse indelningen och utformningen av gatorna, och nästa
steg blev att stensätta både körbana och trottoarer. I den formen
och med det gammaldags materialet har denna gatutyp bibehållit
sig till våra dagar här i Norden i småstäderna, med endast den
modifikationen, att en eller två rader behuggna gångstenar anbringats
i trottoarerna. I de större städernas "smågator" äro de även ännu
befintliga. Den vidare utvecklingen av detta ämne återkomma vi
till senare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
