Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografier över uppfinnare - Ford, Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
BIOGRAFIER ÖVER UPPFINNARE 57
ty var helst den stannade, blev det folksamling. Ford måste skaffa
sig en särskild tillåtelse av borgmästaren för att få köra den, och en
tid åtnjöt han äran av att vara den ende chaufför i Amerika, som
hade tillståndsbevis. Under åren 1895 och 1896 körde Ford denna
bil cirka tvåtusen kilometer och sålde den sedan för tvåhundra
dollars, emedan han höll på med en förbättrad typ för vars byggande han
behövde pengar.
År 1896 hade Ford en ny bil färdig. Den påminde mycket om den
första, men var lättare. Såväl i Europa som annorstädes i Amerika
tillverkade man vid denna tid bilar, men det fanns ej många som
trodde på, att man därmed hade påbörjat utvecklingen av ett
betydelsefullt samfärdsmedel. Man ansåg att den mekaniska vagnen ej var annat
än en barnslig nyck, och kloka människor förklarade mycket
omständligt varför den aldrig kunde bli annat än en leksak för rikt folk. Ford
trodde emellertid obetingat på automobilens framtid, och han umgicks
redan nu med planer på att tillverka bilar i stor skala. Han var
under denna tid alltjämt anställd vid det elektriska bolaget, där han
småningom avancerade till överingenjör. Direktören för detta såg
emellertid med oblida ögon Fords intresse för förbränningsmotorer, vilka
han ej ansåg hade någon som helst framtid för sig. För att helt
kunna ägna sig åt sitt stora intresse tog Ford år 1899 avsked från sin
befattning och blev då engagerad av några affärsmän, som startade
ett bolag för tillverkning av hans automobil. Ford anställdes som
ingenjör och fick några aktier i bolaget. Under tre år tillverkades
automobiler, mer eller mindre lijca den ursprungliga modellen.
Endast ett fåtal vagnar såldes och ingen understödde Fords planer på att
tillverka goda vagnar för den stora allmänheten. Huvudsyftet för
bolagsherrarna var blott att förtjäna så mycket som möjligt på varje
sålt exemplar. Ford hade ingen annan auktoritet än den som
tillkom honom i egenskap av ingenjör, och han fann snart, att bolaget
icke var ett medel för realiserandet av hans idéer — utan en
penningspekulation, som dock inte inbragte mycket pengar. I mars 1902
sade han. upp sin plats, fast besluten att aldrig mera gå som
underordnad.
Ford hyrde nu en liten verkstad och fortsatte sina experiment.
Folk började nu få klart för sig att en automobil verkligen kunde
gå, och när flera firmor numera förde dem i marknaden, började man
genast undra vilken, som kunde gå fortast. Ford ansåg denna
kapplöpningssynpunkt av mindre betydelse, men allmänheten envisades
med att betrakta automobilen som en snabblöpande leksak, och
fabrikanterna måste ha sin blick inriktad mera på tillverkning av snabb-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
