Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tiden - Tidsbestämning medelst vinkelmätning - Vinkelbegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
TIDEN.
ning har språket endast ett uråldrigt uttryck: sned. Sådana ord som lodrät och vågrät
hänsyfta på uppfinningen av lodet och vågen, och de härröra därför säkerligen från ett
ganska framskridet kulturstadium, liksom även benämningarna på väderstrecken och
sjömannens benämningar på de två riktningar, låringsvis och kranbalksvis, som gå mitt
emellan fartygets längdriktning och dess tvärriktning.
Under nomadlivet hade människan dock behov av ganska skarpa riktningsangivelser,
vare sig det gällde att lätt igenkänna krökarna på en stig man själv ofta måste vandra
eller det gällde att för efterkommande vandrare markera den väg man följt. Härtill
kunde spåret användas, eventuellt förtydligat med stenar o. d., men en större besparing
av angivelserna vanns genom uppfinnandet av vägvisaren, i sin primitivaste form
bestående av en pinne eller en kantig sten. Denna frigjorde från markering av hela vägen, ty
man kunde ge fullt tillfredsställande anvisning, om man markerade ett obetydligt men
dock tillräckligt stycke av den riktning slinje, man i rak linje skulle följa, tills man träffade
en ny vägvisare, där en ny riktningsangivelse stod att avläsa.
Fig. 25. Vindarnas fyra huvudriktningar. Efter Olaus Magnus (1555).
På ett väsentligt högre plan kommo riktningsangivelserna, när man lärde sig utbyta
jordiska riktmärken mot märken på himlen genom införandet av väderstreck. För
horisontens fyra kardinalpunkter infördes benämningarna söder, norr, öster och väster, och
man lärde sig att bedöma deras läge av solens eller månens ställning på himlavalvet.
Söder var nämligen den punkt på horisonten, som låg mitt under dessa himlakroppar,
när de under dygnets lopp stodo som högst på himlen, då ett lodrätt föremåls skugga
således var som kortast. Om dagen kunde därför solen vägleda vid väderstreckens
bedömning och om natten månen. På en och samma ort kunde man med en korsliknande
»vägvisare» utpeka de fyra väderstrecken, och så skapades den urtyp till vindrosen, som
ännu användes vid väderflöjlar, och där de olika riktningarna utmärkts med deras
benämningars begynnelsebokstäver.
Vinkelmått. Sin högsta form nådde riktningsbestämningen, när man i stället för
att särskilja de olika riktningarna genom olika namn och bokstäver införde
beteckningar med siffror. Efter allt att döma torde babylonierna varit de som tidigast nådde
fram härtill, och det tycks varit i samband med armillans och solurets uppfinnande.
Vi ha redan tidigare (sid. 12) omnämnt, att man av den skugga som en armillas ringar
kastar mot sig själv eller mot marken kan bedöma solens ställning på himlen, så att man
därav kan bestämma sådana viktiga tidpunkter som middag och dagjämning. Vi ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
