Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rummet - Rumsuppfattningen grundad på mätningar - Den geocentriska världsbildens utformning - Den heliocentriska världsbildens genombrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METRISK RUMSUPPFATTNING. DEN HELIOCENTRISKA VÄRLDSBILDEN. 129
att den ptolemaiska hypotesen om epicykler, vilken ursprungligen avsåg att på ett för
tabellberäkningen enkelt sätt göra det möjligt att sammanfatta planetrörelsernas
alla oregelbundenheter, med tiden visade sig leda till allt mer och mer komplicerade
kalkyler. När Alfons X, konung av Kastilien, det spanska landskap som tidigast frigjort
sig från det moriska väldet, som kronprins fattade det beslutet att fullständigt revidera
de ptolemaiska tabellerna, ansåg man sig exempelvis behöva tillgripa ganska
komplicerade modifikationer av den ptolemaiska teorien. Om någon verkligen försökte inviga
den unge fursten i alla dessa detaljer, kan man gott förstå, att han fann Guds skapelse
väl tillkrånglad (jfr hans yttrande sid. 125).
De alfonsinska tabellerna, som publicerades vid Alfons X:s tronbestigning år 1252,
ha ett mycket stort historiskt intresse, dels därför att de äro utförda med synnerligen
stor omsorg, och dels också därför att de lågo till grund för de undersökningar, med vilka
Copernicus inledde den nyare tidens revolution av uppfattningen om världsrummet.
En del besynnerligheter vidlåda de alfonsinska tabellerna, och dessa kommo även att
sätta prägel på den copernikanska framställningen. Hit hör bl. a. uppfattningen av
precessionsrörelsen. Den arabiske astronomen Thåbit ibn Kurrah (född 836 i Harrån
i Mesopotamien, död i Bagdad år 900) hade, med stöd av sammanställda äldre iakttagelser,
uti sin bok Om de åtta sfärernas rörelse gjort en framställning av precessionsrörelsen,
varvid han ansåg denna vara oregelbunden, och detta tänkte han sig orsakat av en
darrande rörelse hos den åttonde sfären. Denna darrning kan närmast sägas utgöra en
sammanslagning av Ptolemaios’ jämna vridning av ekliptikan och hans alexandrinska
motståndares vaggning av densamma (ej att förväxla med den långt senare upptäckta
betydligt svagare nutationen). Denna Thåbits »darrningsteori», vilken knappast kan
sägas stå i bästa överensstämmelse med verkligheten, lades till grund för de alfonsinska
tabellernas beräkningar av precessionsrörelsens inflytande, och denna kom därigenom
att, som sagt, spela en rätt stor roll i den copernikanska teorien.
DEN HELIOCENTRISKA VÄRLDSBILDENS GENOMBROTT.
Den copernikanska världsbilden. Den harmoniska enkelhet, som pythagoréerna en
gång i tiden funnit råda i världsalltet, och som förledde dem att i cirkelrörelsen se en
gudomlig manifestation, var för alltid försvunnen. Ännu var tiden icke mogen att helt
slunga tron på cirkelrörelsens gudomliga ursprung, men precessionen med dess darrningar
och andra besynnerligheter ville man gärna komma ifrån. Och så kom det sig, att Nikolaus
Copernicus (född i den polska staden Thorn 1473 och död i Frauenburg 1543) vid studiet
av antikens astronomiska skrifter slogs av sanningshalten i de heliocentriska idéer, som
uttalats av Nicetas (se sid. 83), och om vilken han läste i Ciceros skrifter. Hos Aristoteles
och Plutarkos lärde han närmare känna dessa pythagoréernas idéer (jfr sid. 83),
men också att man på Aristoteles’ tid förkastat dem av skäl, som Aristarkos sedermera
tillbakavisat (se sid. 102), och som nu för Copernicus voro än mindre övertygande.
Ty nu var sakläget ett helt annat; nu kunde man ej längre åberopa enkelheten till
försvar för ett geocentriskt system; årtusendens observationer hade tvärtom hopat
vittnesbörd om detta systems komplicerade natur. Hur mycket enklare var det ej att
tänka sig, att jorden snurrade kring en axel, som sakta vaggade i en konisk pendling
kring en axel, vinkelrät mot jordens bana, i stället för att tillgripa Thåbit ibn Kurrahs
9—250164. Uppfinningarnas bok. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
