Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rummet - Metersystemet och moderna längdmätningsmetoder - Internationell standardisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERNA MÄTMETODER. INTERNATIONELL STANDARDISERING.
141
förslag. Enligt detta beslut »skulle man anhålla hos Konungen, att han ville tillskriva
H. Maj:t Konungen av England och bedja honom vidtaga sådana åtgärder, att det
engelska parlamentet måtte medverka till att gemensamt med Nationalförsamlingen fastställa
en naturlig enhet för mått och vikt, så att under två nationers auspicier delegerade från
franska vetenskapsakademien och lika många medlemmar av Royal Society i London
skulle kunna sammankomma å någon lämplig ort för att vid en latitud om 45° eller
någon annan mera lämplig bestämma pendelns längd och därav härleda en oföränderlig
modell för mått och vikt.» Beslutet sanktionerades den 22 augusti, och Akademien
tillsatte en kommission bestående av fem av Frankrikes mest framstående matematici
Borda, Lagrange, Laplace, Monge och Condorcet.
Frågan var icke så enkel som man från början tänkt. Längden på en pendel, som
utför en svängning i sekunden, är emellertid icke densamma på olika latitud och olika
höjd över havet, och med kännedom om människans natur var det ju att vänta, att
varje land ville ha sin breddgrad. Talleyrand och Miller hade visserligen kunnat enas
om 45°:s latitud, men Jefferson ansåg 38° mera lämpligt för Förenta staternas
vidkommande! Ovannämnda akademikommission ansåg visserligen i sin berättelse av den 19 mars
1791, att det fanns förnuftsskäl, som talade för 45°, »enär detta ger aritmetiska mediet
till alla pendlar, som vid olika latitud slå sekunder; men man kan göra den invändningen,
att pendellängden innesluter ett heterogent element, tiden, och ett godtyckligt,
nämligen dagens indelning i 86 400 sekunder. Det är emellertid möjligt», fortsätter
kommissionen, som tydligen föresatt sig att detronisera all avund genom att införa som
längdenhet tiomilliondelen av den fjärdedels meridiancirkel, som sträcker sig från polen
till ekvatorn, »att finna en annan längdenhet, som ej avhänger av en annan enhet. Denna
enhet, som härledes från själva jorden, har framför den andra det företrädet, att den
fullkomligt motsvarar alla verkliga mått man vid dagligt bruk hänför till jorden, såsom
avståndet mellan två punkter på jordytan eller arealen av denna ytas delar. Det är också
mycket naturligare att jämföra avståndet mellan två punkter med en fjärdedel av
jordytans cirkeldelar än med en pendels längd.»
Med hänsyn till att utförda gradmätningar visat, att jorden är avplattad mot polerna,
kunde man icke som Mouton menat taga en »storcirkel» vilken som helst, utan antingen
finge man taga ekvatorn, som ju faktiskt kan anses cirkelformig, eller ock någon av
meridian»cirklarna», vilka i verkligheten äro svagt ovala, ehuru alla inbördes lika. Av
praktiska skäl valde man längden på meridianen, enär den låter sig lättare och
noggrannare bestämmas, och man tilläde diplomatiskt »slutligen kan sägas, att varje folk
bor vid en av jordens meridianer, men endast en del vid ekvatorn». Kommissionen
förordade, att meridianmätningen mellan Dünkirchen och Barcelona skulle medelst
triangelnät utföras med yttersta noggrannhet efter en revision av baslinjerna för äldre
gradmätningar. Av praktiska skäl, därest den blivande standardenheten skulle
förolyckas, skulle man även bestämma sekundpendelns längd vid 45° latitud, så att även
denna metod för längdenhetens bestämmande skulle kunna användas. Men själva
längdenheten skulle utgöra tiomilliondelen av meridiankvadranten, och dess indelning
skulle ske medelst decimalsystemet, så att överensstämmelse vunnes med talsystemets
på tiodelning grundade aritmetiska skala. Längdenheten blev normgivande för yt- och
volymenheterna genom användning av en kvadrat och en kub med längdenheten till
sida. Viktsenheten lät man utgöras av vikten av volymenheten vatten. Skälen till att
man just tog vatten var denna vätskas märkliga egenskap, att den i närheten av
fryspunkten knappast ändrar volym vid ändring av temperaturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
