- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / I. Teknikens naturvetenskapliga grunder /
233

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materian som rumfyllande ämne - Tomrummet ur filosofisk synpunkt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MATERIANS RUMFYLLNAD. TOMRUMMET UR FILOSOFISK SYNPUNKT.

233

lyssna till hans egna ord uti 13 kapitlet av hans Fysik, där han till sina lärjungar
säger:

»Det finnes tänkare som sökt hålla före att kroppars täthet och förtunning
uppenbart visa att tomrummet existerar: Enligt dem vore det otänkbart, att kroppar
sammandraga sig och låta sig sammantryckas, om de icke ägde täthet och kunde förtunnas;
och utan denna egenskap skulle antingen ingen rörelse över huvud kunna äga rum, eller
också måste universum, såsom Xuthus sade, vara dömt till en ständig fluktuation, eller
också måste luften och vattnet alltid med oförändrad mängd förvandlas i varandra, och
därmed skulle menas, att om luften härrör av en viss mängd vatten, så skulle denna
mängd vatten alltid bildas av en och samma kvantitet luft; eller också måste
tomrummet nödvändigtvis existera, ty annars vore det icke möjligt, att kropparna kunde
kondenseras och utvidgas.»

»Härpå svara vi, att om man med förtunning menar det som har mycket tomrum
mellan sina delar, så är det klart, att tomrummet, vilket lika litet som rummet kan
skiljas från materian, icke kan hava en egen utsträckning, och därför kan förtunningen
icke existera på detta sätt. Men om man säger, att tomrummet utan att vara avskilt
från materian finnes inom den, så är denna hypotes än mindre acceptabel, ty den leder
till följande konsekvenser. Först och främst kan tomrummet icke längre vara orsaken
till all slags rörelse, utan blott till den rörelse som riktas uppåt, ty en förtunnad kropp
är en lätt kropp; och på denna grund säga filosoferna att elden är lätt.- För det andra
kan tomrummet icke vara rörelsens orsak på så sätt, att den är orten där rörelsen
försiggår. Ty liksom de sänkta simdynorna uppblåsta med luft bära det man fäst vid dem,
när de röra sig uppåt, på samma sätt skulle tomrummet kunna bära mot höjden. Men
hur skulle tomrummet kunna ha en riktning eller tomrummet äga en ort? Ty då funnes
ju för tomrummet ett tomrum, till vilket det kunde gå. Man kan göra en annan
invändning. Hur skola anhängarna av denna åsikt förklara att tunga kroppar falla nedåt?
Det är uppenbart, att om en kropp stiger uppåt, desto hastigare ju mera tom och
förtunnad den är, så måste den i tomrummet röra sig med största möjliga hastighet.»

»För att gå frågan inpå livet kunde man se efter om det man uppger som tomrum
verkligen är ett fullkomligt tomrum. Se här ett nytt prov. Om man nedsänker en kropp
i vatten, undantränges just så mycket vatten som kroppen är stor, och ett dylikt
undanträngande äger också rum i luften, ehuru fenomenet då undgår våra sinnen. För varje
ämne som på detta sätt undantränges är det således nödvändigt, att det, så snart det ej
koncentreras eller sammanbrytes, flyttar sig undan i den riktning, som för detsamma
är naturligt, så att det alltid sjunker nedåt, om dess naturliga tendens liksom jordens är
nedåt, eller uppåt som elden eller åt båda hållen som luften, och detta äger rum hurudan
än den kropp är som nedsänkes i ämnet. Men i tomrummet är detta icke möjligt, ty
tomrummet är intet ämne.»

Aristoteles utvecklar vidare denna tanke, att rörelsen, vars riktning betingas av
ämnenas »naturliga» tendens, orsakas av att materiella ämnen undantränga varandra.
Men tomrummet tränges icke undan av någon kropp, utan både tomrummet och kroppen
kunna taga plats i samma rum; detta finner han obegripligt. Och han tillägger: »Om
det är så för två kroppar, varför skulle icke huru många kroppar som helst kunna finnas
i samma rum? Se där en första absurditet och en första omöjlighet.»

Horror vacui. Medeltidens européer, som i dogmatisk ensidighet ur Aristoteles’ lära
om tomrummet dragit ut slagordet »horror vacui», naturens avsky för tomrummet, hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:02:09 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/1/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free