Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materian som rumfyllande ämne - Tomrummet ur fysikalisk synpunkt - Gasers rymdegenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIANS RUMFYLLNAD. GASERS RYMDEGENSKAPER.
247
Fig. 177.
Förkortad barometer
tjänstgör som
lågtrycksmanometer.
Vid sina undersökningar med luftpumpen begagnade Boyle en apparat, med vilken
han kunde mäta graden av luftens förtunning. Denna apparat, som i vår tid benämnes
förkortad barometer eller lågtrycksmanometer, består av ett i U-form böjt glasrör, vilket
i ena änden är tillsmält; detta glasrör är fyllt med kvicksilver
uti den tillsmälta skänkeln. (Fyllandet sker under upprepad
uppvärmning, så att luften drives ut och kvicksilvret vid avsvalning suges
in.) Eftersom den tillsmälta skänkeln är betydligt kortare än 3/4 meter,
kommer kvicksilvret att på grund av lufttrycket hållas uppe, pressat
mot den tillsmälta ändan. Nedsätter man denna förkortade
barometer i recipienten till en luftpump och utpumpar luften, visar det
sig emellertid, att när förtunningen drivits tillräckligt långt,
kvicksilvret börjar att sjunka. Den kvicksilverpelare, som i den slutna
skänkeln överskjuter den i den öppna, förkortas härvid, och den vikt,
som luftens tryck balanserar upp, minskas således med förtunningen.
Upphör man att pumpa, ha kvicksilvrets bägge ytor en bestämd
höjd
skillnad, men ju längre man driver förtunningen, dess mindre blir denna höjdskillnad,
och man kan använda höjdskillnaden som mått på graden av luftens förtunning.
Gasers rymdegenskaper.
Tryckbegreppet. Det var icke alla som ens av Pascals, Guerickes och Boyles här
nämnda försök läto sig övertygas om att luftens tyngd var orsaken till »horror vacui».
Det fanns också en svårighet, som i viss mån hindrade den rätta förståelsen av dessa
försök.
Låt vara att kvicksilvret i Torricellis rör hålles svävande genom att hela lufthavet med
sin tyngd pressar mot kvicksilvrets undre yta, men om försöket utföres i ett rum så väl
slutet, att den yttre luften icke med sin tyngd förmår tränga in, hur kommer det sig då,
att en viss mängd kvicksilver icke desto mindre hålles svävande? Kan den luft, som
uppfyller rummet, ha en sådan tyngd, att den är jämförlig med kvicksilvret?
För att klargöra denna fråga gjorde akademikerna i Florens (se sid. 261) följande
försök. Innanför en glasklocka (se fig. 178) placerades ett torricelliskt rör. Glaskupan
ägde noga planslipad undre kant och stod på en plan glasskiva, så att fullt
tillfredsställande tätning erhölls. Den yttre atmosfärens tyngd uppbars således av glasklockan
och kunde icke göra sig gällande innanför densamma; icke desto mindre stod
kvicksilvret som förut i röret. Enahanda var förhållandet om det torricelliska rörets nedre del
hermetiskt inneslöts i ett kärl så som i fig. 179; om man däremot ur kärlet, så som
figuren visar, sög ut luften, sjönk kvicksilverpelaren mer och mer, allteftersom luften
avlägsnades.
För att komma till full insikt i dessa frågor måste vi noga särskilja den tyngd som
luften äger från det tryck luften genom sammanpressning kan utöva. Materian fyller
visserligen ett rum, men detta rum är icke för en viss viktsmängd materia till sin rymd
fullt bestämt, utan genom hoppressning kan denna rymd ändras, och därvid uppträda
krafter av elastisk natur sättande hinder mot sammantryckningen.
Vätsketryck. Pascals princip. För vätskors vidkommande utredde Pascal detta
med stor klarhet med hjälp av en maskin, som utgör urtypen för den hydrauliska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
