Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Materian - Materian som rumfyllande ämne - Fasta kroppars elasticitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIANS RUMFYLLNAD. FASTA KROPPARS ELASTICITET.
271
Fig. 209. Extensometer.
bärande två stycken skruvar, varmed extensometern fastklämmes på provstången.
Dessa bägge skruvar (S å fig. 209 och fig. 210) ha ändarna utformade till två ytterst
väl slipade och härdade koniska spetsar som, när de äro fullt ihopskruvade, stå med
spets mot spets. Medelst tvenne distanslinjaler (OO på fig. 210 och liggande på golvet
å fig. 208) kan avståndet mellan de bägge spetsparen ytterst noggrant injusteras,
vanligen till att vara 200 mm. På den övre bygeln finnes dels en brygga (F å fig. 210),
uppbärande en spegel (T) och vridbar kring en horisontell axel, åstadkommen medelst
tvenne skarpspetsade stift, och dels en mikrometerskruv
G (fig. 209) med vertikal axel. Den nedre bygeln uppbär,
förutom de bägge skruvarna och eventuella
distans-linjaler, tvenne stålstänger, av vilka den ena E är
orubbligt fastgjord och den andra D fastgjord vridbar kring
en väl fixerad axel. Den övre änden av stången E är
förlängd medelst ett smalt stift, mot vilket bryggan F
stöder, så att bryggan intager olika lutning när hela
bygeln höjer eller sänker sig relativt stången E. Den
övre änden av stången D stöder på ett liknande sätt
emot mikrometerskruven.
Extensometern funktionerar på så sätt, att spetsarna
av skruvarna S skruvas in, så att de borra sig fast i
provstången, när denna är monterad utan belastning. Genom
den med hårkors försedda kikaren (K i fig. 208)
iakt-tages spegelns ställning indirekt på så sätt, att man ser
spegelbilden av en skala L; vid varje lutning på spegeln
kommer ett visst av skalans delstreck att synas mittför
kikarens hårkors. Belastas provstången nu på så sätt, att
tyngder hängas på provmaskinens hävarm, så kommer
provstången att förlängas; bryggan F, som stöder mot
den oföränderliga stången E, liksom själva bygeln, som
med mikrometern stöder mot stången D, ändra därvid
lutning, och skalans bild flyttar sig ett visst antal
skalstreck i kikarens synfält. Av detta antal delstreck kan
man som vi nu skola se bedöma förlängningens storlek.
Sker en relativt stor förlängning kan den uppskattas i hundradedels mm med hjälp
av mikrometern, ty genom att skruva på denna tills spegeln får sin ursprungliga lutning
utför man en förflyttning lika stor som provstångens förlängning och avläser således
förlängningen på mikrometerns trumma. Vill man finavläsa ytterst små förlängningar,
bör man icke använda mikrometern utan endast avläsa med kikaren samt i stället
undersöka hur stor förlängning som svarar mot ett delstrecks förflyttning i kikarens
synfält. Denna bestämning eller s. k. kalibrer ing (av arab, kalab, form) av skaldelarnas värde,
med hänsyn till storleken av den kvantitet som skall mätas, går så till, att mikrometerns
trumma vrides så mycket att kikarebilden flyttar sig exempelvis 100 skaldelar; divideras
mikrometerns därvid gjorda längdförändring med 100, er hålles den längdförändring som
svarar mot varje skaldel. Mikrometertrummans hela vridning kan vanligtvis därvid icke
uppskattas med ett fel mindre än en halv hundradedels millimeter, men när man räknar
ut vridningen pr skaldel, kommer felet att blott bli hundradedelen därav, således —-—
20000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
