Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kraften - Kraftens förskjutande verkan - Problemet om kroppars jämvikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
KRAFTEN.
I samband med vågen anställde redan Aristoteles betraktelser rörande jämviktens
art. En rektangulärt formad vågbalans upphängd i mittpunkten av den övre av
långsidorna anser han mycket riktigt befinna sig i en sådan jämvikt som vi numera kalla
stabil. Däremot misstager sig Aristoteles eller rättare författaren till »Mekaniska
frågor» vid bedömandet av jämvikten då samma balans balanserar mot en egg, i
det han förmenar att jämvikten är av det slag vi kallat indifferent.
Tyngdpunktsbe-greppet var tydligen ej klart tillrättalagt på Aristoteles’ tid, ty annars borde han inse
att vågbalansen bort ätjälpa. Märkligt nog kvarlevde denne felaktiga uppfattning långt
in på 1500-talet.
Uti moderna vågkonstruktioner har man gjort det möjligt att efter behag höja eller
sänka balansens tyngdpunkt i förhållande till den egg på vilken den balanserar. Därtill
är den lilla skruven i fig. 146 sid. 204 avsedd, ty genom att dess lilla massa genom skruv
-ning höjes eller sänkes i förhållande till eggen måste, enligt definitionen av massmedel-
B
Fig.‘ 241. Labil jämvikt.
Fig. 240. Stabil jämvikt.
Fig. 242. Indifferent jämvikt.
punkten (sid. 306), hela balansens massmedelpunkt höjas eller sänkas. Vi veta att en
vågbalans även utrustas med en liten i sidled förskjuten massa. Man kan således fritt
flytta balansens tyngdpunkt inom ett visst område och därigenom uppnå att den befinner
sig på ett för vägningarna lämpligt ställe.
Vid anordningar, vilka i likhet med de nu behandlade ha en stödyta som är begränsad
till ett synnerligen litet område, komma även ytterst små yttre krafter att avlägsna
kroppen ur dess jämvikt. Vid stödytor med större utsträckning blir förhållandet i viss
mån något annorlunda, och särskilt är det den labila jämviktens inträdande som därvid
måhända behöver ytterligare belysas. Vid exempelvis en tvåhjulig kärra befinner sig
tyngdpunkten ovanför stödet. En lutning av kärran, då vägen begynner att starkt
luta, medför visserligen en höjning av tyngdpunkten i förhållande till det lägre
vagnshjulet, men så länge bägge hjulen stöda mot marken, befinner sig tyngdpunkten dock
alltid så lågt ned som det med hänsyn till marken är möjligt — åtminstone så länge
markens lutning icke är större än att lodlinjen genom tyngdpunkten befinner sig mellan
hjulens markstöd. I samma ögonblick markens lutning blir så stor att lodlinjen genom
tyngdpunkten går genom det lägre hjulets markstöd kan tyngdpunkten däremot sänkas,
därigenom att vagnen stjälper omkring detta stöd, och således blir jämvikten vid
denna lutning labil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
