Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kraften - Kraftens förskjutande verkan - Problemet om kroppars jämvikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
KRAFTEN.
Fig. 245. Vinjetten till Stevins De
Beg-hinselen der Weeghconst.
Stevin, »skulle kulorna av sig själva börja en jämn och evinnerlig rörelse, och detta är
falskt». Utan att störa jämvikten kan man på grund av symmetrien hos den fritt
nedhängande delen borttaga denna. Av kulbandet hänger då kvar en del på vardera sidan
om överkanten, och dessa delars tyngder äro uppenbarligen proportionella mot deras
längder. Men detta är ju just det villkor som Jordanus redan funnit: de två tyngderna
äro proportionella mot planens längd.
Den underbara kraftbesparing man gör genom att låta en liten tyngd hala upp en
större utefter ett lutande plan blir genom hänvisningen till den ste vinska figuren i ett
slag självklar. Undret är intet under, »Wonder en is gheen wonder», kunde Stevin med
stolthet sätta på titel vinjetten till sin bok över »Vägningskonstens grunder», De
Beg-hinselen der Weeghconst, vari han publicerade detta resonemang.
För varje sunt tänkande människa torde
den stevinska grundtanken, att en kedja lagd
över en träklots icke av sig själv börjar snurra
runt, utan vidare vara antaglig icke minst i
vår motortekniska tid, där varje kringgående
rörelse kan utnyttjas till lönande
arbetsprestationer. Men det är icke desto mindre av stort
intresse att se, att redan på 1500-talet Stevin
formulerar sin argumentering, så att en jämn
och evig rörelse, ett perpetuum mobile, är något
som för tanken måste framstå såsom falskt.
Redan Leonardo hade klart hävdat
omöjligheten av ett perpetuum mobile och denna
tanke togs upp av hans lärjunge Cardano och
torde genom dennes skrift De Subtilitate förts
vidare till Stevin.
Krafters sammansättning. Lutande planets
enkla lag blev för Stevin nyckeln till de mest
komplicerade jämviktsproblem. Lutande planet
gav honom nämligen en möjlighet att behandla tyngdens sneda verkningar, medan
den likarmade vågen medgav mätning av tyngdens lodräta verkan. Alla sneda stöd
ersatte han i tanken med lutande plan och all direkt tyngdverkan tänkte han sig
kopplad till en vid en vågbalans fästad lodrät tråd. Därmed tog Stevin första steget
i riktning mot den schematiska behandling av krafters verkan, som vi genomfört på
sid. 305.
Det nästa steget, som så gott som förde fram till den moderna ståndpunkten,
togs av Stevin uti hans skrift Spartostatica (Om trådars jämvikt), år 1605 bifogad till
den latinska upplaga över Stevins verk, som hans sedan så framstående landsman
Snellius översatt åt honom. Där finna vi vidstående figur 246, återgivande en
godtycklig anordning av tre snören, i vilka spänningar framkallas genom vikten A. Denna
vikt är fästad i det ena snörets ända G, medan de bägge andra snörenas ändar D och E
fasthållas av tvenne händer. För att åt det första snöret ge en godtycklig riktning är
det lagt över den rörliga trissan K, vilken uppbäres av stativet B. Stevin framhåller, att
spänningen i snöret CD kan bestämmas på så sätt, att man utefter snörets KC förlängning
CF avsätter en sträcka Cl, representerande viktens A tyngd; drager man sedan linjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
