Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Rörelsens lagbundna förlopp - Dynamik i förhållande till jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
RÖRELSEN.
som bildas av jordens vinkelhastighet och kroppens rotationsmoment och dess riktning
går vinkelrätt mot denna parallellogram åt det håll, som enligt skruvregeln angives av
den rotation som svarar mot att parallellogrammen genomlöpes i den av kroppens
rotationsmoment angivna riktningen (fig. 354).
Invändningar mot möjligheten av jordens rörelse. Redan under antiken hade man
haft anledning att taga ställning till frågan om jorden skulle kunna anses röra sig kring
solen samtidigt med att den roterar kring sin egen axel, och vi veta, att man, från rent
beskrivande ståndpunkt sett, knappast hade någon anledning att övergiva den
geocen-triska åskådningen. Från dynamisk ståndpunkt ansåg man sig däremot ha så mycket
starkare skäl att förkasta åsikten om en rörlig jord. Omslaget till förmån för den
helio-centriska åskådningen kunde därför icke komma förrän mänskligheten var mogen att
i grund revidera antikens dynamiska föreställningar. Vi ha tidigare avhandlat hur detta
genombrott kom under renässansen, men vi ha uppskjutit frågan om de dynamiska
skälen för och emot den heliocentriska åskådningen. Nu då vi på basis av den newtonska
mekaniken känna de lagar, som styra de jordiska rörelsefenomenen, befinna vi oss på
ett helt annat plan och kunna återupptaga frågan.
Ptolemaios hade funnit tanken att jorden ilar fram runt solen rent av löjlig, ty om
jorden äger en dylik rörelse »så skulle hastigheten vara proportionell mot jordens
storlek och hon skulle lämna bakom sig djuren och alla i luften befintliga kroppar». Vi höra
här en efterklang av den aristoteliska tanken att fallande kroppar få hastigheter
proportionella mot deras vikt. Vi veta att argumentet är felaktigt. Satsen om rörelsemängden
visar, att inga krafter göra sig gällande för att åtskilja delarna i ett system, vars
tyngdpunkt rör sig likformigt i en rätlinig bana.
Vad en rotation hos jorden åter beträffar, synes en dylik lika löjlig för Ptolemaios:
molnen skulle bliva efter i sin rörelse och synas alla röra sig åt samma håll, fåglar och
fallande kroppar skulle göra likaså. Detta argument, som även utnyttjades av Tyko
Brahe, vilken dessutom genom fallförsök ville skaffa ett experimentellt bevis, bär i viss
mån på ett sanningsvärde. Vi veta att en i rörelse befintlig kropp verkligen för en jordisk
observatör synes påverkad av en kraft, den corioliska kraften, men långt ifrån att driva
alla fria föremål i ostvästlig riktning har den betydligt mera komplicerade egenskaper.
Redan Leonardo da Vinci sökte genom experiment komma till en riktigare uppfattning
av frågan, och medlemmarna av Florens’ akademi anställde pendelexperiment i samma
ändamål, dock utan att komma till något definitivt resultat. Newton tog upp frågan
om det fria lodräta fallet, gjorde beräkningar över storleken på avvikelsen ur lodlinjen
och anställde 1679 försök som syntes bekräfta teorien. Dylika försök ha ända in i vår
tid upprepats, senast 1903 av E. H. Hall vid en fallhöjd av 23 m, utan att man lyckats
få en fullt pålitlig överensstämmelse med teorien.
Foucaults pendelförsök. De florentinska akademikernas pendelförsök blev åter
aktuellt, när Coriolis 1834 uppställde sin märkliga tröghetskraft. Den franske
matematikern S. D. Poisson utarbetade 1838 en matematisk teori över jordrotationens
inflytande på pendelns rörelse. Denna teori förbättrades 1851 i flera punkter av samtida
vetenskapsmän bl. a. av Poinsot, och härigenom kunde de finna god anslutning till
ett märkligt försök, som deras landsman, den framstående fysikern Léon Foucault
(1819—1868), sedan flera år arbetat med och som han detta år framförde i stor stil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
