Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Rörelsens lagbundna förlopp - Dynamik i förhållande till jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖRELSENS LAGBUNDNA FÖRLOPP. DYNAMIK I FÖRHÅLLANDE TILL JORDEN. 467
Fig. 358. En väl centrerad, cardanskt upphängd snurra står stilla i
förhållande till stjärnorna men synes för en jordisk betraktare utföra
en konisk pendling.
upphängd fritt rörlig kring en vertikal axel. I denna ring sitter lagrad .i lagren e och e
en annan, horisontellt ställd ring b b’, vilken i sin tur uti lagren q uppbär snurran aa.
»Av vad som sagts om apparatens konstruktion torde man inse», säger Foucault i sin
1852 publicerade avhandling, »att snurran uppbäres av ett slags cardansk upphängnng,
analog med den som uppbär kronometrar och skeppskompasser, blott med den
skililna-den att de två koncentriska ringarna, i stället för att ligga i samma plan, i sitt
normala eller genomsnittsläge äro ställda vinkelrätt mot varandra. Den ena av dem
kan vrida sig kring en horisontell axel bildad av två kniveggar ställda exakt i linje med
varandra, medan den andra är vridbar kring en vertikal axel bildad av en upphängning
i en torsionsfri tråd.»
Om snurran roterar
kring sin figuraxel måste
dess rotationsmoment
vara riktat efter samma
axel. I förhållande till
stjärnsystemet kommer
detta rotationsmoment,
och således även snurran
själv, att stå stilla, ty inga
yttre krafter verka på den,
ifall den cardanska
upp-hängningen är väl
centrerad. Detta hade Foucault
fullt klart för sig, ty han
säger: »Om man i det
ögonblick snurran sättes
igång inriktar dess axel så,
att den pekar mot en av
himmelens stjärnor, så
kommer den, så länge rotationen fortfar, att peka mot samma punkt på firmamentet
och detta på grund av sin tröghet.» För den jordiska betraktaren måste snurran,
som tack vare sin cardanska upphängning är fritt rörlig, således likaväl som himlens
stjärnor synas utföra en rörelse, så snart axeln ej är inriktad mot himmelspolen, och
rörelsen blir mera märkbar ju större vinkel snurrans axel bildar med jordaxeln. För
den jordiske betraktaren ser det därför ut som om ett kraftmoment, det av oss tidigare
benämnda Poinsotmomentet, framtvingade denna rörelse relativt jorden.
I fig. 358 ha vi med en grov cirkel åskådliggjort den rörelse som spetsen på Foucaults
snurra utför, när den i sitt utgångsläge har axeln horisontellt riktad i nord-sydlig
riktning; med finare cirklar ha vi antytt en rad banor svarande mot olika utgångslägen.
Dessa banor äro desamma som dem fixstjärnorna följa i sina rörelser relativt jorden.
Med spegela vläsning medelst den lilla spegeln Kx i fig. 357 iakttog Foucault den
långsamma rörelsen hos gyroskopets snurra, men några kvantitativa iakttagelser
användbara till en numerisk jämförelse mellan försök och teori kunde han icke göra.
Svårigheterna voro också stora, icke minst därför att han icke kunde hålla snurran gående
längre än 8 å 10 minuter. Härtill kommo de störningar, som nödvändigt måste uppstå
på grund av friktion i lagren och på grund av en ofullkomlig centrering.
Andra påvisbara dynamiska yttringar av jordrotationen har man efter Foucault
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
