Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rörelsen - Rörelsens lagbundna förlopp - Snurror och snurrverkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖRELSENS LAGBUNDNA FÖRLOPP. SNURROR OCH SNÜRRVERKAN.
481
För att riktigt komma den statiska instinkten på skam konstruerade William
Thomson (lord Kelvin) sin berömda gyrostat, en i en dosa helt innesluten snurra ägande
ett mycket stort tröghetsmoment (fig. 378). Genom ett hål i höljet kan man föra ett
snöre in i ett på snurraxeln befintligt hål samt därefter snurra upp detta på snurraxeln;
vid hastig utdragning av snöret kommer snurran i gång och får ett avsevärt
rotationsmoment. En tysk författare (H. B. Lübsen) till en diger lärobok i mekanik har på ett
för den naiva statiska ståndpunkten karakteristiskt sätt skildrat gyrostatens egenskaper
med följande ord: »det känns precis som om ett i dosan befintligt levande väsen sökte
hindra dosans vridning, kort och gott, som om en kropp genom rotationen liksom erhölle
liv och i detta tillstånd är ett helt annat djur än i vilotillstånd.» Därför att gyrostaten
icke vrider sig i de vridande krafternas plan är det åtskilligt överdrivet att likna den
vid ett levande väsen, gyrostaten har minsann ingen handlingsfrihet: vinkelrätt mot
krafternas plan sker vridningen och till ett
fullt bestämt belopp. En person som vuxit
upp bland idel gyrostater och förvärvat
färdighet att handskas med dem skulle på
lika goda grunder kunna förvånas över att en
vanlig kropp är nog besynnerlig att låta sig
vridas i krafternas plan.
Felet med Bessemers anordning var att
han uppsatte snurran orubbligt fästad vid
den pendlande kajutan, så att snurran blott
kunde röra sig i kajutans svängningsplan; en
sådan till sin rörelsefrihet begränsad snurra har icke möjlighet att reagera för krängande
vridningsmoment, ty dessa tendera att vrida snurrans axel ut ur det orubbliga
sväng-ningsplanet; snurran förhåller sig därför inför dessa krafter som en stillastående kropp
och dess stabiliserande egenskaper få icke tillfälle att göra sig gällande.
Howell-torpeden ägde däremot en visserligen av vattenmotståndet begränsad rörelsefrihet, men
dock en rörelsefrihet i alla riktningar. En sidoverkande kraft medför därför att
torpedspetsen höjer eller sänker sig, men däremot gör den ingen nämnvärd sidoavvikelse.
Howell-torpeden skulle således styra rätt trots alla sidokrafter. Men den är icke desto
mindre oduglig, ty av vattenytans vågrörelse som även tränger ned till torpedens ringa
djup påverkas den av lodräta, vridande krafter och av dessa tvingas den avvika i sidled
och därmed är den styrande förmågan äventyrad.
Fig. 378. Gyrostat, hölje med osynlig snurra,
ägande helt andra tröghetsegenskaper än en i
fullkomlig vila befintlig kropp.
Torpedstyrning med snnrra. Klokt utnyttjad kan snurran dock verkligen utnyttjas
till stabilisering, men denna stabilisering måste bygga på snurraxelns egenskap att på
ett matematiskt bestämt sätt vrida sig under inverkan av vridande krafter. Vill man
utnyttja den fria snurrans egenskap att äga en bestämd orientering får man därför noga
skydda snurran för vridande moment. Och vill man utnyttja snurrans motstånd till
kraftverkningar får man anpassa sig efter de rörelser snurran därvid nödvändigt måste utföra.
Problemen om den självstyrande torpeden, fartygsstabilisatorn och den enskeniga
järnvägen äro därmed förflyttade upp till ett högre tekniskt plan. Dylika uppfinningar
lösas icke på basis av dunkla instinkter utan genom klara insikter i de lagar som styra
fenomenen.
Den lösning av problemet om torpedens automatiska styrning, som kommit till
användning i Wkitekeadtorpeden, är uppfunnen av den österrikiske ingenjören Obby. Den
31—250164. Uppfinningarnas bok. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
