Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudet som rörelse - Svängande strängar och luftpelare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUDET SOM RÖRELSE. SVÄNGANDE STRÄNGAR OCH LUFTPELARE.
549
Fig. 460. Profil av kyrkklocka enl. Zamminer.
Svängande buktiga skivor. Klockor. Buktiga ytor, såsom skålar, cylindrar och
klockor, ha sedan urminnes tider använts i människans tjänst och förhålla sig i stort sett
som plana skivor, ehuru man vid dem ej kan liksom vid plana skivor erhålla klangfigurer
medelst stoft eller pulver. Nodlinjerna kunna dock lätt uppsökas medelst en avstämd
stämgaffel, vars stav ansättes mot klockan och därvid bringas i vibration utom just vid
nodlinjerna.
En klocka, liksom plattan i fig. 459, delar upp sig i ett jämnt antal symmetriska fält
med motsatt rörelsefas, fyra för grundtonen, sex för första övertonen o. s. v. Men den
kan, särskilt när den som vanligen är fallet
(se fig. 460) göres tjockare mot kanterna, även
svänga med dessa fält uppdelade av i bågar,
från själva kanten utgående nodlinjer.
Teorien för dylika kroppars
egensvängningar är icke möjlig att utarbeta på ett för
klockgjutaren fruktbärande sätt, därtill är
uppgiften av alltför komplicerad natur.
Däremot har man genom systematiska försök
kommit fram till en del värdefulla resultat,
som inom klockgjuterikonsten skapat vissa
traditioner. Det viktigaste resultatet är
modéllregéln, enligt vilken två klockor som äga samma proportioner, ehuru de utförts i
olika skalor, utföra samma slags svängningar, ehuru med svängningstalen omvänt
proportionella mot klockornas diameter.
Denna modellregel har 1909 underkastats prövning av holländaren A. vas Nunes
på 17 st. av klockgjutaren E. Hemony utförda klockor och visat god överensstämmelse.
Förutom denna regel har man inom klockgjuteriet en hel del traditionella
föreställningar, vilka dock icke alla äga något större tekniskt värde. Särskilt är frågan om
klockors klang ganska invecklad. Tysken Johannes Biehle har under åren 1918—22
undersökt klangen hos ett tusental klockor och därvid noga harmoniskt analyserat
ungefär 450 klockor. Uti nedanstående tabell återgiva vi efter Biehle svängningstalen
hos de olika tonerna hos en kyrkklocka, vars djupaste ton motsvarar svängningstalet 100.
Egensvängningarna hos kyrkklockor efter J. Biehle.
Olika toner Ideal klocka Normal klocka Större typ Mindre typ
Underton (svag) 100 100 100 100
Grundton (stark) 200 191 164 213—212
Slagton (stark) 200 191 172 207
Karaktärton, 1 Ters 250 230 206 246
Kvint 300 294 292 301
Oktav 400 379 342 408
2 Ters 500 519 451 574
2 Kvint 600 563 507 612
Septima . . . — — 597 —
2 Oktav 800 776 698 839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
