Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudet som musik - Toner och tonskalor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUDET SOM MUSIK. TONER OCH TONSKALOR.
555
och Ptolemaios det d ia t o niska tetrakordet
h — c — d — e
3 4 9
4 5 lÖ 1
medan den i första århundradet e. Kr. bevarade Didymus däremot angiver
h c — d — e
3 4 8
4 5 9 1
I den diatoniska skala som enligt Pythagoras framgår ur en kvintcirkel blir däremot
det doriska tetrakordet
h c — d — e
3 64 8
4 81 9 1
Dessa tetrakordskalor utvidgades snart till att omfatta en oktav, d. v. s. en rad av
åtta toner, av vilka den sista fullständigt sammansmälter med den första och därför
kan betecknas med samma bokstav. Denna utvidgning tillskrives av somliga författare
Pythagoras och skedde genom att foga två tetrakord efter varandra. Först bildade man
ett heptackord, d. v. s. en rad av sju toner, genom att låta två tetrakord ha en ton
gemensam
e f ■— g — a ’-’b — c — d
men sedan stämde man om detta till
e — f — g-— a — h — d — e
varur sedan Lichaon från Samos, enligt vad Boethius förtäljer, erhöll oktavens åtta
toner genom ombildning till två fristående tetrakord
e — f — g — a — h —’C — d — e
Under Hellas" storhetstid använde man 8-strängade kitharor omfattande den
diatoniska skalans oktav. Genom att taga var och en av skalans sju olika toner från c till
h till utgångspunkt för ett dylikt dubbelt tetrakord erhöllos sju olika skalor, nämligen
respektive 1) lydisk, 2) frygisk, 3) do risk, 4) hypolydisk, 5) jonisk, 6) aeolisk eller lokrisk,
7) mixolydisk.
I den doriska skalan utgör således det tredje tonsteget en halvton, medan den
frygiska skalan har det andra tonsteget som halvtonsteg och den lydiska skalan börjar
med halvtonsteget.
Bokstavsnotskrift. Införandet av bokstavsbeteckningar för de olika tonerna
underlättade i hög grad musikens utnyttjande till offentliga skådespel och ceremonier: man
kunde därigenom uti skrift fastställa anvisningar om de tongångar som skulle utföras
av sångare eller instrument. Allteftersom musiken mer och mer utvecklades och gjordes
allt konstfullare, blev behovet av ett ännu smidigare och uttrycksfullare musikaliskt
skriftspråk allt kännbarare. Redan hos alexandrinerna under ptolemaierna förekommo
musikfester, där ända till 600 mans orkestrar trakterade ett otal olika instrument, bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
