Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudet som musik - Samverkan av toner. Klangfärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
578
LJUDET.
naggande eller på något sätt irriterande samklang kallas dissonans, medan en välljudande
samklang kallas konsonans. Dissonansen kan vara mer eller mindre utpräglad, så att
olika individer och olika tider ha något olika uppfattning om den.
Om sekunden och septiman äro väl alla ense att de utgöra dissonanser, men rörande
terser och sexter ha åsikterna under tiderna gått något isär. Franco av Köln (omkr.
1200) var den förste som ansåg att tersen är en konsonans och Jean de Muris (omkr.
1300) den förste som upptog sexten bland konsonanserna. Kontrapunktisterna och bland
dem även Jean de Muris räkna däremot kvarten som dissonans. Franco av Köln
uppställde konsonanser och dissonanser i följande gruppering:
1. Fullkomliga konsonanser: Prim och oktav.
2. Medelgoda konsonanser: Kvint och kvart.
3. Ofullkomliga konsonanser: stor och liten ters.
4. Ofullkomliga dissonanser: stor och liten spxt.
5. Fullkomliga dissonanser: liten sekund, överskjutande kvart, stor och liten septima.
Man har sedan gammalt frågat sig vad orsaken kan vara till att somliga intervall
äro konsonerande, andra dissonerande. Man lade redan tidigt märke till att de mest
välljudande intervallen, oktaven och kvinten, kännetecknas av de enklaste talförhållanden
1/2 och 2/3, och under 1600- och 1700-talen sökte man aritmetiskt komma till rätta med
konsonanser och dissonanser, och man uppfattade örats verksamhet som ett slags
räkne-process. Denna uppfattning har fått sitt mest slående uttryck i Leibniz utsago att
örat inte kan räkna längre än till 5. Härvid hade Leibniz i tankarna att de enda
konsonerande intervallen äro primen 1:1, oktaven 1:2, kvinten 2:3 och kvarten 3:4, medan
redan den stora och lilla tersen 4:5 och 5:6 äro tvivelaktiga konsonanser och stora sexten
3:5 liksom lilla sexten 5:8 snarare höra till dissonanserna. Euler har inlagt stor
förtjänst om den räknemässiga behandlingen av konsonans och dissonans.
Emellertid har frågan om dissonanserna även en mera djupgående musikalisk sida
mot vilken man mer och mer vände uppmärksamheten allteftersom dissonanserna drogos
in i musiken att där giva liv och färg åt kompositionerna. Framför allt fick septimaackordet
som bildas av grundton, ters, kvint och septima stor musikalisk användning dels för att
genom eggande otillfredsställelse driva fantasien framåt mot väntan på upplösning i
konsonanser och dels för att vid tonarters växling för örat klargöra och fixera den
rådande tonarten. Uti harmoniläran undervisas om alla de musikaliska regler som härvid gälla
för stämmornas inbördes gång och ackordens följder. Dessa regler äro väl i mångt och
mycket konventionella, men åsikterna äro dock ganska samstämmiga om hur de
dissonerande ackorden skola förberedas för att sedan upplösas i konsonerande ackord
ävensom rörande de enskilda tonernas ställning till tonarten.
Man har gjort försök att på rent förnuftsenliga grunder bringa stadga och
lagbundenhet åt harmoniläran, och en mängd sådana musikaliska system sågo dagen
huvudsakligen under 1700-talet. Märkligast och mest omfattade av dessa system voro de som
uppställts av Tartini och Rameau (jämför sid. 569). Tartini tog
kombinations-tonerna som utgångspunkt för sitt system och bedömde ackordens harmoniska
egenskaper ur de samtidigt ljudande kombinationstonernas intervall i förhållande till
ackordets toner. Rameau däremot tog fasta på de i varje ton ingående övertonerna, vilka
faktiskt göra varje ton till ett ackord. Så särdeles klara och övertygande äro icke
deras framställningar. d’ÅLEMBERT, som ju var en i högsta grad redig och klar tänkare,
fann Tartinis bok så dunkel och oredig att han liksom många före honom icke kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
