Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ljudet - Ljudets tekniska utnyttjande - Diverse ljudtekniska frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUDETS TEKNISKA UTNYTTJANDE. DIVERSE LJUDTEKNISKA FRÅGOR. 591
Fig. 508.
Kompensationsanord-ning för biuaural bestämning av
ljudriktning.
sammanbindningslinje och mitt emellan öronen. Då ljudet kommer rakt från sidan,
således 90° i förhållande till medelriktningen, motsvarar detta den största tidsdifferensen,
vilken vid ett öronavstånd av 21 cm blir 0.00063 sek.
Vid hydrofontjänst, d. v. s. lyssning i vatten, bli tidsskillnaderna för samma vinkel
som i luft endast ungefär x/4 på grund av att ljudets hastighet är 4.3 ggr större i vatten
än i luft, varför sådan lyssning icke kan ske direkt med
öronen, utan dessa måste stå i förbindelse med två
ljudmottagare som vid samma riktningskänslighet som i luft
skola ha ett inbördes avstånd nära fyra gånger
öronav-ståndet, eller noga räknat 4.3 X 21 = 90 cm.
Det är icke möjligt att med någorlunda god
tillförlitlighet medelst öronen direkt i grader avgöra den
sidorikt-ning i vilken ljudet inkommer, ty örat liksom människans
övriga sinnesorgan kan endast göra relativa
uppskattningar. Men man kan använda en nollmetod eller
kompen-sationsmetod, så att örat blott behöver avgöra om
medelriktningen föreligger eller ej. Vid vanligt lyssnande sker
detta så, att lyssnaren vrider på huvudet tills han har
intryck av att han har ljudkällan mitt framför sig.
Vid teknisk riktningslyssning söker man att i hög
grad skärpa denna örats förmåga dels genom att använda
ännu större »öronavstånd», d. v. s. avstånd mellan
ljudmottagarna, och dels genom att företaga
kompensations-mätning genom konstlad fördröjning av ljudet i
förhållande till ena eller andra örat.
Den konstlade fördröjningen av ljudet till ena eller
andra örat kan enklast tänkas ske så, att ljudet i
rör-formiga kanaler ledes till vartdera örat. Om dessa två rör
medelst var sin rörbygel, så som vid Quinckes anordning
(se fig. 442, sid. 534), gå att förlänga eller förkorta
uppstår en olika lång väg till vartdera örat. Genom lämplig
inställning skulle man sålunda kunna uppnå liktidighet.
Vardera dragbygeln kan förses med skala direkt graderad
i vinkel; den ena skall då stå på noll när man kompenserar
med den andra. Den ena angiver att ljudet kommer snett
från höger, den andra snett från vänster.
En mera fulländad kompensationsanordning återgives
i fig. 508. V och H beteckna vänstermottagare och
högermottagare i fartygsbottnen placerade på normalt
öronavstånd i vatten, d. v. s. 90 cm. Från dessa mottagare gå telefonströmmarna till var sin
s. k. kedjéledare, d. v. s. en rad av i detta fall 21 stycken kretsar bildade av
kondensato-rer, spolar och motstånd, försedda med uttagskontakter för varje krets, över vardera av
dessa bägge rader kontaktknappar är en skjutkontakt rörlig, försedd med en index
pekande på en för bägge raderna gemensam skala. Från de bägge kedjeledarna och
motsvarande skjutkontakt går var sitt par ledningar till vardera telefondosan i en
telefonhjälm varmed lyssnaren är försedd. Denna telefonhjälm måste vara förfärdigad med stor
noggrannhet, så att bägge dosorna ha samma ljudstyrka för samma ljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
