Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Värmemängd och värmeinnehåll - Specifikt värme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652
VÄRMET.
Specifikt värme.
Blacks föreläsningar om värmet. Samtidigt med Wilcke sysslade även den
framstående skotske läkaren Joseph Black (1728—1799) med experimentella studier av
värmets fördelning, och redan tio år före Wilcke lär Black ha observerat, att om man
smälter is i ett över elden ställt kärl, vari en termometer nedsatts, så ändras icke
temperaturen under hela den tid smältningen varar, trots att hela tiden värme tillföres; först
när all is övergått till vatten börjar temperaturen stiga. Blacks arbeten, till vilka vi
längre fram skola återkomma, blevo aldrig publicerade, men de föreläsningar han höll
vid universitetet i Glasgow utgåvos i tryck år 1803 av en av Blacks lärjungar, John
Ro-binson, vilken sammanställt sina egna, huvudsakligen från år 1775 härrörande
anteckningar med en del andras anteckningar under titeln Lectures on the elements of chemistry
(Föreläsningar över kemiens elementer). I England stod därför under senare hälften
av 1700-talet uppfattningen om värmefenomenen på ett något högre plan än
annorstädes. Därom vittnar även ett av den engelske läkaren Crawford år 1778 publicerat
arbete, Experiments and observations on Animal Heat (Försök och observationer rörande
kroppsvärmen). I detta arbete, som behandlar frågan om förbränningens natur och
den till förbränningen hörande värmeutvecklingen, meddelas en del märkliga mätningar,
visserligen utförda under ogynnsamma försöksbetingelser men dock vittnande om att
en ny tid började gry.
Wilcke utnyttjar den av honom funna »måttstocken» för värmemängd. En
definitiv lösning av frågan om värmets fördelning gavs år 1781 av Wilcke uti en i
Vetenskapsakademiens Nya Handlingar tryckt avhandling. I denna skriver Wilcke följande:
»§ 1 . Frågan, om Eldens myckenhet och fördelning uti särskildta kroppar och
materier, har länge delat de lärdas meningar, utan at något derom med visshet blifvit
afgjordt. Det hufvudsakeligaste, som derom varit bekant, innehålles uti följande
anmärkningar, som Herr Klingenstierna gjort til Musschenbroeks Physica. § 793, pag 604.
(Här citeras vad vi på sid. 645 redan anfört.)
§ 2. Svårigheten at häruti komma til visshet, samt at finna Eld-ämnets
proportionella myckenhet, härrör onekeligen deraf, at man saknat en säker och lämpelig måttstock,
hvarmed varmens, om ej absoluta, dock relativa myckenhet uti kropparne, kunnat
afmätas och således jämföras.
§ 3. Då jag för några år sedan, vid de om Snöns kyla vid smältningen anstälde
försöken, uptäckte den märkvärdiga omständigheten, at smältande Snö altid förtager och
likasom binder en viss och beständig myckenhet af Eld eller varme, endast för at blifva
flytande; och deraf ytterligare bevist, at Eld eller varme är et verkéligt ämne, hvars
myckenhet kan afmätas; hvars brist och öfverflöd förändrar kroppens tilstånd ifrån fast til
flytande; hvilket inom kroppen kan ymnigt vara tilstädes, utan at röjas genom fördelning
på Thermometern, men åter kan lösas derutur, och visa sig som varme; samt således
åstadkomma alla phenomener af artificiell hetta och köld: kunde jag ej heller länge tvifla,
at derigenom hafva råkat på en tjenlig måttstock och method, efter hvilken varmens, om
ej absoluta dock relativa myckenhet, uti alla andra kroppar och materier, på lika sätt
kunde afmätas och proportioneras, som jag funnit detta kunna ske, med graderna af
det varma vatnet. Härtil fordrades, efter de lagde grunder, ej annat, än at genom
försök utröna, huru mycket kram Snö åtgår, at ifrån vissa varme-grader, afkyla särskilda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
