Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Värmemängd och värmeinnehåll - Specifikt värme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRMEMÄNGD OCH VÄRMEINNEHÅLL. SPECIFIKT VÄRME.
661
vid handen, att ju lägre temperaturen blir, dess mindre blir de olika ämnenas
atomvärme, medan det däremot för stigande temperatur i allmänhet närmar sig värdet 6.3.
Särskilt har kol, framförallt i dess renaste form som diamant, varit underkastat
systematiska undersökningar, eftersom det visat stora avvikelser från Dulong-Petits
regel. Genom bestämningar av H. F. Weber (1875), P. Dewar (1905) samt W. Nernst
och F. A. Lindeman (1911) har man fått en klar överblick över förhållandet. I
nedanstående tabell återgiva vi dessa resultat, vilka vi närmare skola återkomma till i
Termodynamiken.
Atomvärme för kol vid olika temperaturer ur bestämningen medelst diamant.
,Temp. Atomvärme
– 252° 0.00
- 231° 0.00
- 185° 0.03
- 50° 0.72
11° 1.36
Fig. 572. Det
pneu-matiska elddonet.
85° 2.12
206° 3.28
607° 5.29
985° 5.51
Gasers värmeegenskaper vid förtätning och förtunning. Mot slutet av
1700-talet fick man mer och mer ögonen öppna för en del värmeföreteelser som åtfölja gaser
vid deras strömning och sammanpressning. Sålunda påpekade
engelsmannen E. Darwin 1788, att gaser avkylas, då de hastigt få
strömma ut ur en behållare. Darwin sökte med stöd härav förklara
den i höga bergstrakter rådande kölden. Flera år senare gjorde
fransmannen Pictet liknande iakttagelser, och 1800 företog
engelsmannen Dalton en del temperaturmätningar inuti en luftpump,
varvid han konstaterade, att luft uppvärmes vid hastig
sammanpressning och avkyles vid hastig förtunning. Daltons avhandling
publicerades 1802 under titeln »Experiment och observationer
rörande hetta och kyla, alstrade genom mekanisk förtätning och
förtunning av luft.»
Året därpå uppfann en arbetare i gefärsfaktoriet i Etienne
(i franska departementet Loire) det pneumatiska elddonet, som på ett
uppseendeväckande sätt skulle rikta människornas intresse mot
detta fenomen. Det pneumatiska elddonet består av en i en
cylinder rörlig, med olja tätad kolv. I bottnen av cylindern nedlägges
ett stycke fnöske, varefter kolven hastigt nedslås med stor kraft.
Vid nedslaget alstras så stark hetta, att fnösket antändes, och efter
kolvens borttagande eller öppnandet av en lucka i botten av elddonet
kan detta brinnande fnöske användas som tändmedel.
Dessa märkliga temperaturförändringar i samband med gasers
volymförändringar sökte Dalton förklara såsom beroende av en
ändring hos gasens specifika värme, så att tätare luft har mindre
specifik värme än tunnare luft. Han tänkte sig således att värmeinnehållet, som per
viktenhet mätes av produkten mellan specifika värmet och temperaturen, icke
förändras, när en gas utvidgas, men eftersom specifika värmet ökas, måste temperaturen
minskas, för att produkten fortfarande skall vara densamma. Denna av Daltons
samtid accepterade förklaring har emellertid sedermera måst förkastas, ty som vi i
före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
