Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Materians tillståndsförändringar genom värmebehandling - Köldteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
704 VÄRMET.
ställde flytande luft i större mängder för samma ändamål, närmast i avsikt att
framställa flytande väte.
Wroblewski bestämde vätgasens isotermer för + 100°, 0°, —103.5° (kokande etylen
som kylmedel) och —182.45° (kokande syre som kylmedel) samt beräknade ur dessa, i
anslutning till van der Waals’ lag, att vätets kritiska temperatur borde vara —240.4° C
eller 32.6° K, således en oerhört låg temperatur. Teoretiska undersökningar av L. Natan
-son (1895) gåvo dock vid handen att Wroblewskis beräkning givit ett för lågt resultat
och att vätets kritiska temperatur borde ligga vid —234° C el. 39° K och dess kokpunkt
vid —244° C. Samma år (1895) lyckades Olszewski experimentellt fastställa dessa
värden. Härvid komprimerade Olszewski vätgasen med 190 atm. och avkylde den till
—-211* medelst i vakuum kokande syrgas. Genom plötslig sänkning av trycket till 20 atm.
erhöll han vätet i kritiskt tillstånd och mätte temperaturen med platinatermometer
till —234.5° C. Genom att på samma sätt låta trycket plötsligt sjunka till 1 atm. bestämde
Olszewski vätets kokpunkt till —243.5°. Bägge temperaturerna överensstämde således
gott med de av Natanson förut sagda.
Olszewski hade otvivelaktigt framställt flytande väte vid dessa försök, men icke
under sådana omständigheter att det samlade sig i flytande form. Som köldteknikens
närmaste mål stod därför under de följande åren vätets förtätning. Att det målet redan
efter tre år nåddes sammanhängde med de stora tekniska förbättringar som vid denna
tid (1895) gjordes vid framställning av flytande luft, framför allt tack vare den tyske
köldteknikern C. von Linde och den engelske köldtekuikern Hampson.
Fig. 619. Lindes apparat för framställning av
flytande luft.
Motströuisprincipen. En av de stora förbättringar Hampson och Linde införde i
flytande-luft-framställningstekniken var utnyttjandet av motströmsprincipen
eller som den också kallas r e g e n
e-rationsprincipen. Själva
grundtanken i denna princip var icke ny utan
har kommit till användning vid ett
flertal tekniska processer, s. k.
regenera-tionsprocesser, men utnyttjad på
avkyl-ningsprocesser blev den först 1895, då
Hampson den 21 maj inlämnade
patentansökan därom. Samma år och samma
vecka förevisade Linde sin apparat för
en del intresserade.
Uti föreliggande sammanhang kan
denna princip bäst klarläggas i
anslutning till den i fig. 619 framställda
apparaten av Lindes konstruktion. En av
en motor driven dubbelpump, synlig t. h.
i figuren, suger in luft, både från
omgivningen, i pilens riktning vid e, och från
den vänstra apparaten genom
rörled
ningen P^P^ i pilarnas riktning vid Pr och d. Uti maskinens vänstra, vattenkylda
cylinder (d), som tjänstgör som kompressor, sammantryckes denna luft till ett tryck av c:a
200 atm. samt pressas genom rörledningen P2 in i den Lindeska apparaten, varvid den
först torkas i cylindern /, därpå avkyles i den med en köldblandning av is och salt omgivna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
