Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Materians tillståndsförändringar genom värmebehandling - Vätskor och lösningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
714
VÄRMET.
kurvan har en första ganska svag avböjning då kristallisationen börjar, därpå ett
tydligt brott vid frysningens början och ett andra tydligt brott vid frysningens fullbordan.
Skulle man utgå ifrån en blandning av is och koksalt och låta denna blandning
uppvärmas, finge man precis samma kurvor som bild av förloppet, man får blott läsa
tidsföljden baklänges.
Smältdiagram. Varje diagram i fig. 624 ha vi förenklat genom att även
utesluta tiden; förloppet åskådliggöres då endast av den raka temperaturskala som
vi ställt till höger om varje kurva och på vilken vi markerat begynnande
frys-ning med en liten svart cirkel och begynnande kristallisation med en ring. Vi ha
därpå i fig. 625 uppställt en rad av sådana mot olika koncentration svarande Linjer
efter varandra och erhålla då en samlad bild av temperaturens och koncentrationens
inflytande på koksaltlösningen.
En mera schematisk och därigenom klarare bild erhålles, om man förenar alla svarta
cirklar och ringar med linjer; då erhålles ett diagram av den art som numera vanligen
användes vid studiet av lösningars och legeringars egenskaper vid avkylning eller
uppvärmning. Uppenbarligen kunna de avläsas såsom motsvarande att temperaturen
stiger eller faller. Dylika stelnings- eller smältdiagram infördes för första gången
på 1830-talet av den svenske fysikern F. Rudberg. För tydlighets skull ha vi i
smältdiagrammets olika, av kurvorna begränsade fält satt romerska siffror med
hänvisning till blandningens art, men detta är strängt taget icke behövligt, ty det säger
sig faktiskt självt. Det undre fältet (III) måste motsvara att all massan är fast, liksom
det övre (I) motsvarar att allt är flytande. Sidofälten måste likaledes motsvara
blandning av en fast och en flytande fas, och att den fasta är is till vänster (II) och koksalt
till höger (IV) säger sig också självt, eftersom vattenhalten är störst till vänster och
salthalten är störst till höger.
Eutektiska blandningar. Kryohydrat. Betraktar man smältdiagrammet närmare,
så inser man att den koncentration som svarar mot den punkt i diagrammet där de
fyra fälten stöta ihop måste ha en alldeles särskilt betydelsefull fysikalisk betydelse.
Vid denna koncentration ligger tydligen smältpunkten lägre än för varje annan
blandning av de två ämnena (is och koksaltkristaller). Det går således lättare att genom
uppvärmning förvandla blandningen av is och koksalt till lösning, när de bägge
ingredienserna ingå i den proportion som motsvarar denna punkt. Blandningen kallas
därför, efter förslag av den engelske fysikern Frederick Guthrie (1833—66), vilken
närmare utredde dessa förhållanden, eutektisk (av gr. eutektos, lättsmält). Den
eutektiska blandningen har således genom sin avvägning av de ingående ämnena
haft den särställningen, att den, då övergång sker från fast till flytande form,
bibehåller en och samma koncentration i såväl fast som flytande tillstånd; för varje
vattenmängd som övergår till is utkristalliserar också en motsvarande mängd koksalt.
Guthrie ansåg vid sina första undersökningar som just gällde saltlösningar att denna
konstanta proportion mellan vatten och salt tyder på att de bildat ett slags kemisk
förening, som han benämnde kryohydrat. Denna åsikt har man fullständigt övergivit
men däremot bibehållit benämningen kryohydrat som namn på en eutektisk
blandning i vilken vatten utgör ena beståndsdelen.
Upptäckten av de eutektiska blandningarna och kryohydraten låter oss klart
överblicka köldblandningarnas natur. Den mest verkningsfulla köldblandningen bildad av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
