Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Värmet - Värmets motoriska verkan - Termodynamikens vetenskapliga genombrott - Termodynamik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
760
VÄRMET.
identiska, måste i bägge fallen åtgå samma totala värmemängd, varför u + k = ux + k1
eller u1 — u = k — k1. Å andra sidan synes framgå av Delaroche och Bérards
bestämningar av specifika värmet vid olika tryck, att till uppvärmningen i förra fallet, då trycket
är högre, kräves större värmemängd än i senare fallet, då trycket är lägre. Då således
u1 är större än u, måste k vara större än k1, varav Carnot drager den slutsatsen, att »den
värmemängd som åtgår till en viss volymändring är större ju högre temperaturen är».
Och eftersom volymändringen vid en av luften driven motor är orsaken till kolvens
framdrivande, så drager Carnot därav den slutsatsen, att det motorarbete man med hjälp
av ett visst temperaturfall kan erhålla av en bestämd värmemängd utfaller olika, beroende
på vid vilken temperatur värmet utnyttjas eller för att citera Carnots egna ord:
»Ett visst temperäturfall alstrar större motorarbete
vid lägre temperaturer än vid högre.»
Detta högst betydelsefulla resultat visar, att den nytta man i form av motorarbete
kan draga av en viss värmemängd icke direkt mätes av den härvid använda
värmemängden, utan att värmemängdens nyttovärde avtager med stigande temperatur.
»Sålunda», skriver Carnot, »utvecklar en given värmemängd större motorarbete
om den passerar från en kropp av 1° till en annan av 0°, än om dessa bägge kroppar skulle
ägt temperaturerna 101° och 100°.»
Om vi skulle använda den belysande beteckningen värmets nyttovärde, skulle vi
således kunna formulera om Carnots utsago så, att
en värmemängds nyttovärde avtager med stigande
temperatur hos densamma.
Därefter övergår Carnot till att i siffror beräkna hur mycket arbete i kilogrammeter
som kan utvinnas dels medelst vattenånga och dels medelst en vanlig gas.
För den ideala Carnotprocessen tillämpad på en gas finner han att 1 värmemängd
utnyttjad vid ett temperaturfall av 1° från 1° till 0° utvecklar i runt tal 1.4
kilogrammeters arbete. Härvid utnyttjar Carnot den tidens data rörande gaser, bl. a. Gay-Lussacs
för låga utvidgningskoefficient 267 i stället för 273. Genom att utnyttja dåtidens värden
för vattenånga får han, att Carnotprocessen under samma förhållanden giver i runt tal
1.3 kilogrammeters arbete. Enligt hans teori skulle man få samma ideala utbyte
oberoende av om det är luft eller vattenånga, och med hänsyn till att de värden han byggde
på icke voro så särdeles tillförlitliga får man erkänna att överensstämmelsen är
synnerligen tillfredsställande. Enligt moderna värden erhåller man i runt tal ett arbete om 1.6
kgm i bägge fallen.
TERMODYNAMIK.
Carnot hade ställt sig den uppgiften att studera de egenskaper hos värmemotorn
som äro oberoende av såväl tillfälliga mekanismer som speciella förmedlande substanser.
Carnot sökte med andra ord egenskaperna hos själva .värmefenomenen, lagarna för
värmetillståndens förändringar. Därmed lade han grunden till termodynamiken, en
vetenskapsgren som efter honom skulle få en utomordentlig räckvidd.
Visserligen utvecklades denna nya vetenskap i ångans tidevarv, då ångteknikens
problem sporrade vetenskapsmän och teknici, men man fick ganska snart klart för sig,
att termodynamiken just genom sina lagars frigjordhet från alla speciella materiella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
