Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusstrålarnas gång - Buktiga speglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSSTRÅLARNAS GÅNG. BUKTIGA SPEGLAR.
795
Fig. 672. En förstorad bild i en konkav sfärisk
spegel.
upprört vatten dragas ut till en slingrande ljuslinje, och. den bild människan ser i den
blankpolerade kannans eller silverpokalens buktiga yta kan mången gång vara groteskt
förvriden.
I den sfäriska skålens blankpolerade insida liksom i dess blankpolerade utsida kan
man emellertid se spegelbilder som troget återgiva det speglade föremålets utseende,
ehuru i förstorad eller förminskad skala, beroende på det avstånd föremålet har i
förhållande till spegeln. För att avbildningen skall vara trogen fordras dock att spegeln blott
utgör en mindre del av en hel sfär. Vanligen göres en dylik sfärisk spegel med
cirkelrund begränsning; tänker man sig linjer
lagda genom medelpunkten till den sfär
varav spegeln utgör en del och de olika
punkterna av spegelns cirkelrunda kant, så
erhålles en kon med en viss toppvinkel,
spegelns öppning svinkel eller öppning.
Könens axel kallas spegelns huvudaxel. För
att spegeln skall ge en trogen avbildning
bör öppningen icke vara mer än c:a 20°
(se vidare vid kaustika här nedan.)
Bestämningen av bildens läge och
storlek vid plana och buktiga speglar är en
rent geometrisk fråga och gjordes för första
gången till föremål för systematisk
behandling i en ännu bevarad alexandrinsk skrift
Optik och katoptrik, vilken man enligt
ny-platonikern Proklos har anledning anse
vara författad av den store matematikern
Euklides. Efter denna skrifts föredöme
kallar man den geometriska behandlingen
av speglars egenskaper katoptrik (av grek.
katoptrizein, återspegla).
Bränuspegeln. Redan tidigt hade man observerat att när solstrålarna speglas mot
en blankpolerad skåls inre, så kan man på en vägg eller ett annat i vägen för strålarna
ställt föremål samla strålarna till en intensivt lysande punkt, vari sådan hetta
erhålles, att det föremål på vilket strålarna samlas kan antändas. Dylika brännspeglar
användes uti Vestakulten i Italien långt innan det romerska riket grundades, således
före.753 f. Kr. Till gudinnan Vestas ära hölls en eld ständigt brinnande, och skulle
denna eld av någon anledning släckas fick den endast tändas med strålarna från solen, den
renaste av alla eldar. Denna antändning synes ha försiggått medelst en brännspegel.
Plutarkos berättar att man på Numas tid härtill använde en scaphion, d. v. s. ett slags
båtformat dryckeskärl. Utan tvivel fick detta dryckeskärls buktiga insida tjänstgöra
som en brännspegel om också av mindre effektiv beskaffenhet.
Om Arkimedes går den legenden, att han vid Syrakusas belägring år 212 f. Kr. skulle
ha satt den romerska flottan i brand medelst en brännspegel. Berättelsen härom är
fullständigt uppdiktad och synes ha på allvar satts i gång av bysantinska skribenter på
1100-talet. Redan tidigare kan man spåra denna legend. Sålunda omnämnde Sofia
-kyrkans berömde arkitekt Anthémius, vilken levde under Justinianus I på 500-talet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
