Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusstrålarnas gång - Buktiga speglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSSTRÅLARNAS GÅNG. BUKTIGA SPEGLAR. 797
i samlat knippe, varför deras förmåga att belysa föremål i deras väg är oförsvagad. En
på detta sätt använd spegel kallas en strålkastare och har fått stor användning till
auto-mobillyktor och för krigsbruk.
Ingen ljuskälla är fullständigt punktformig utan har alltid någon utsträckning.
Därav följer också att ljuset icke exakt går fram i ett parallellt knippe utan så småningom
sprider sig och försvagas. Vid automobiler o. dyl. önskar man för övrigt upplysa vägen
framför vagnen i dess fulla bredd, därför är en fullkomlig strålkastareverkan icke
önskvärd, utan speglingen avpassar man så att den sker med ett strålknippe som sprider sig
något.
Den sfäriska spegelns katoptrik. Den geometriska bestämningen av bildpunkten
till ett framför en sfärisk spegel placerat föremål i form av en lysande punkt går lätt att
genomföra, sedan vi nu känna läget av spegelns brännpunkt. I bildpunkten skära
varandra samtliga de strålar från föremålet vilka återkastas av spegeln. Men av dessa
Fig. 675. Konstruktion av bilden (Af)
till en lysande punkt (L} framför en
konkav spegel och bortom fokus.
Fig. 676. Verklig bild av ett föremål
med utsträckning.
speglade strålar behöver man blott känna två godtyckliga, ty deras skärningspunkt är
även skärningspunkt för alla de andra, ifall spegelns öppning enligt vad vi förutsätta
är liten. Det finns emellertid två strålar, vilkas gång är synnerligen lätt att bestämma,
och därmed är problemet löst. Den ena strålen är den som går genom spegelns
medelpunkt (d. v. s. medelpunkten till den sfär varav spegeln utgör en del); denna stråle
träffar spegelns yta vinkelrätt och återkastas i sin egen riktning. Den andra är den stråle
som genom den lysande punkten går parallellt med spegelns huvudaxel, denna måste
efter speglingen gå genom brännpunkten.
I fig. 675 tänkes L vara den lysande punkten och Cx C2 en konkav, d. v. s.
inåtbuk-tad spegel, vars medelpunkt är O och brännpunkt eller fokus är F. Strålen LO måste
enligt det sagda återkastas i sin egen riktning, medan den med huvudaxeln OF
parallella strålen LC1 efter speglingen går genom fokus. De bägge reflekterade strålarna skära
varandra således i M, som är bildpunkt till L. Har man så som i fig. 676 ett föremål med
utsträckning placerat framför spegeln, kan man på nu anförda sätt punkt för punkt
konstruera bildpunkterna till föremålets olika punkter. I figuren är detta enligt samma
schema som fig. 675 genomfört för högsta punkten a och lägsta punkten b. Bilden blir
upp och nedvänd och kan på en skärm uppfångas som en reell bild.
I fig. 677 ha vi tänkt oss den lysande punkten L placerad närmare spegeln än i fig.
675, så att den faller mellan fokus och spegeln, då den i fig. 675 däremot befann sig bortom
fokus. I detta fall blir konstruktionen i huvudsak densamma, men strålarna skära icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
