Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusstrålarnas gång - Ljusets hastighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSSTRÅLARNAS GÅNG. LJUSETS HASTIGHET. 805
bilden sträckan d,så åtgår härtill tiden t = öfdnna. Under samma tid tillryggalägger ljuset
en viss väg 2b, som är dubbla avståndet b mellan speglarna; ljusets hastighet blir
följaktligen c = 8nnab!ö. Som noggrannaste värde erhöll Foucault c = 298 000 km/sek.
Foucault använde vid sina mätningar en del konstgrepp, varigenom mätresultatets
noggrannhet blev synnerligen stor. Dessutom använde han såväl som Fizeau och Breguet
metoden att jämföra ljushastighet erna i vatten och luft. Det visade sig under dessa
försök, som utfördes 1850, att ljuset går väsentligt långsammare i vatten än i luft.
Ljusbildens förskjutning, då ett vattenfyllt rör insättes mellan den roterande och den fasta
Fig. 684. Foucaults metod; strålarnas gång vid snabbt roterande spegel.
spegeln, blev nämligen av förskjutningen utan detta rör, varav följer att ljushastigheten
i vatten är 3/4 av hastigheten i luft.
Moderna Ijushastighetsbestämningar. Genom en rad forskningar, som bl. a. utmynnat
i den moderna relativitetsteorien, har det visat sig, att ljushastigheten i tomrummet är en
universell konstant, som har en grundläggande betydelse för all fysikalisk forskning. En
noggrann bestämning av denna storhet är därför av största vikt.
Den amerikanske fysikern och nobelpristagaren A. A. Michelson (1852—1928), vilken
redan 1878 väsentligt förbättrat Foucaults metod, började därför 1921 planlägga en
storstilad mätningsprocedur, vilken så småningom (1927) ledde fram till synnerligen
noggranna värden.
Michelson använde sig härvid av Foucaults metod, men avståndet mellan den fasta
och den roterande spegeln gjorde han 35 km lång, på så sätt att ljuskällan och den
roterande spegeln placerades vid Mount-Wilson-laboratoriet och den fasta spegeln placerades
uppe på Mount San Antonio. Ett märke uppsattes på vartdera berget, och avståndet mellan
dem uppmättes av Förenta staternas geodetiska myndigheter till 35 385.53 meter, och
mätningen gjordes så noggrann, att felet på sin höjd anses vara 5 cm. Mätningen av
den roterande spegelns varvtal gjordes ävenledes med yttersta omsorg och med hjälp av
en del sinnrika kontrollanordningar. I stället för springa användes det lysande positiva
kolet vid en elektrisk båglampa, och läget av dess spegelbild kunde uppmätas på O.oi mm
när.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
