Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Färgerna och deras uppkomst - Regnbågens färgspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
834
LJUSET.
Fig. 710. Maximumdeviation vid en
spegling i en vattendroppe.
ritade till ett antal av 10 stycken, numrerade med arabiska siffror vid ingåendet, då
alla äro parallella, och med romerska siffror vid utgåendet, då de äro mer eller mindre
spridda. Man ser i denna figur, att strålarna VI, VII och VIII nästan äro parallella
och därför samverka i ögat. Eftersom ljuset efter en reflexion ini droppen blir mest
synligt i en riktning, som bildar ungefär 41u30’ med den linje, som sammanbinder ögat
med solen, måste en häremot svarande ljusbåge
uppstå på himlen. Tager man samtidigt hänsyn till att
ljuset vid brytningen i vattendroppen även sprides i
olika färger, så är härmed huvudregnbågens bildning
tillfredsställande klarlagd. Noggranna mätningar visa
också, att den av Cartesius på detta sätt beräknade
vinkeln bättre än det av Maurolycus angivna värdet
45° stämmer med verkligheten. »Vilket visar hur liten
tilltro man bör ägna mätningar, som icke åtföljas av
den sanna insikten», säger Cartesius. På liknande sätt
inses av tabellen, att biregnbågen bildas av sådana
strålar, som giva upphov till den minsta avvikningen
52°.
Fig. 711. Huvud- och biregnbåge. Efter Newton.
Förbättringar av regnbågsteorien. Cartesius sökte även bestämma bredden på
vardera regnbågens färgband, men här gjorde han det misstaget, att han trodde
färgspridningen betingas av solens utsträckning. Denna hans tanke framgår av fig. 708, där
färgbandets yttersta strålar DF och EH tänkas utgå från motsatta kanter av solen och
således med varandra bilda
samma vinkel som solens
synvinkel, vilken blott
är 17’. I denna punkt
kompletterade Newton
sedermera Cartesii teori.
Varje färg har sin
bestämda brytbarhet, och
med kännedom bm de
olika brytningsindex
vattnet har för rött och
violett ljus skulle man
kunna, så som Cartesius
gjorde med hjälp av det
. , 250
genomsnittliga värdet —
på vattnets brytningsindex, beräkna största avvikelsen för såväl det röda som för
det violetta ljuset.
Den teori Cartesius på detta sätt skapat är dock icke fullt tillfredsställande, ty
noggranna iakttagelser av regnbågens färgspel visa, att det ingalunda är av identiskt
samma art som det genom ren brytning uppkomna färgspelet vid ett prisma, tvärtom
kunna färgerna följa varandra i helt annan nyansering. Först år 1838 uppställde
engelsmannen Airy en mera tillförlitlig teori för regnbågen, varvid även vattendropparnas
storlek togs med i beräkningen. Cartesius hade ju utgått från ljusförhållandena vid en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
