Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Färgerna och deras uppkomst - Ljusets spridning genom ett prisma - Färgblandningar och färgsinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
840
LJUSET.
solstråle utan att samtidigt uppdela den i färger. Detta hade också Newton förnekat,
men Klingenstierna framhöll, att olika ämnen bryta olika, så att man genom att
sammansätta ett prisma av två olika glassorter skulle kunna få ett icke färgspridande prisma,
ett s. k. akromatiskt prisma. Detta, som faktiskt i viss mån går att realisera, har,
som vi längre fram skola se, haft en utomordentlig betydelse för den optiska tekniken.
Grundtanken i Newtons teori, att homogent ljus av visst slag varit, är och förblir
homogent ljus av samma slag, oberoende av vad som ställes i dess väg, och att färgerna
helt ut kunna kännetecknas av deras olika brytbarhet, är således i själva
verket falsk. Vetenskapens utveckling har också gått i andra banor än dem
Newton utstakade, och denna utveckling har i stället visat framsyntheten i idéer, som
förfäktats av sådana stormän som Cartesius, Huygens och Euler. Man har nämligen,
som vi längre fram skola se, lyckats att oberoende av all ljusbrytning få ett fast grepp
om färgen som egenskap hos själva ljuset, och
sedan ljusets natur utretts, har ljusbrytningen i stället
blivit ett fenomen, som tagits till ledning vid
utforskandet av den ljusbrytande materians mest fördolda
egenskaper.
Om man också inte numera hyllar Newtons något väl starkt schematiserande
uppfattning om ljusets färg och därmed sammanhängande brytningsegenskaper, har man
dock stundom bibehållit denna åsikts uttryckssätt som en användbar tillnärmelse
till uppfattningen av de verkliga, rätt så invecklade förhållandena. Inom
elementarundervisningen, som rör sig med en mera ytlig och summarisk uppfattning av fenomen,
leder denna åsikt nämligen icke till några svårare motsägelser och anses därför genom
det schematiska i själva tankegången vara att föredraga framför en mera ingående teori.
Färgblandningar och färgsinnet.
Det vita ljusets sammansättning. En märklig bekräftelse på att solens vita ljus
kan anses sammansatt av en hel mängd olikfärgade ljusstrålar ligger däri, att om man
samlar olikfärgade ljusstrålar till ett knippe, detta åt ögat ger intryck av vitt ljus. Ett
Fig. 716. Ett spektrums färgade strålar kunna medelst en lins sammanbrytas till en vit fläck på
en skärm; fläcken färgas, om skärmen hålles snett. Efter Newton (1704).
flertal dylika försök angiver Newton i anslutning till sin femte proposition i andra
delen av Optiken. Denna proposition har han givit följande lydelse: »Vitt och alla grå
färger mellan vitt och svart kunna sammansättas av färger; solens vita ljus består
av primära färger, som blandats i lämpliga proportioner.»
Redan under en del av de försök, som avsågo att bevisa, att ljuset icke förändras
genom brytningen, hade Newton observerat, att om man med en lins sammanbryter (se
PT i fig. 716) alla de olika färgade strålarna från ett prisma {ABC i fig. 716), så kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
