Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusets natur - Ljusets polarisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSETS NATUR. LJUSETS POLARISATION.
875
för att en ljusstråle skall fullständigt polariseras genom
reflexion mot ett genomskinligt materials yta, skall
infallsvinkeln så avpassas, att den reflekterade strålen är
vinkelrät mot den stråle, som samtidigt tränger in och
b r y t e s i materialet.
Undersöker man den stråle, som samtidigt brytes i det genomskinliga materialet,
så visar det sig, att även den brutna strålen är polariserad, ehuru
i ett plan vinkelrätt mot infallsplanet.
Det råder således en rätt stor analogi mellan å ena sidan egenskaperna hos de bägge
strålar, som uppstå, då en enda stråle både reflekteras och brytes vid gränsytan till ett
genomskinligt ämne, och å andra sidan egenskaperna hos de båda strålar, som uppstå
genom dubbelbrytning i en kristall. Denna analogi är ganska djupgående och omfattar
icke blott polarisationsplanens inbördes läge. Det visar sig nämligen, att om den genom
reflexion mot exempelvis en glasskiva polariserade strålen återigen får infalla mot en
med den förra parallell glasskiva, så kommer den enbart att speglas, någon bruten stråle
uppträder icke. Vridas de bägge speglarna däremot ett kvarts varv i förhållande till
varandra kring den ljusstråle, som går mellan skivorna, kommer intet ljus att andra
gången reflekteras, utan allt tränger in i glasskivan och brytes.
I Nörrenbergs polarisationsapparat (fig. 746) för studiet av här ovan angivna
polarisationsegenskaper ha två glasplattor (S och AB) infattats, så att de kunna vridas
i förhållande till varandra kring ljusstrålen (Sb), och vinkeln kan avläsas på en graderad
skala. Den övre plattans baksida är ofta svärtad, så att endast den speglade strålen skall
komma till synes och upprepad spegling inne i glasplattan undvikas. Nörrenbergs apparat
har huvudsakligen kommit till användning som enklare demonstrationsinstrument.
Nicol. Som vetenskapligt hjälpmedel till alstring och undersökning av polariserat
ljus har huvudsakligen utnyttjats dubbelbrytande kristaller, varvid man, enligt en av den
skotske fysikern William Nicol (1768—1851) uppfunnen metod, vidtager
anordningar att effektivt skilja de bägge brutna strålarna åt, så att endast den ena av dem
kommer till användning. Nicol publicerade sin metod i en 1828 tryckt avhandling:
On a Method oj so far increasing the Divergency of the two Rays in Galcareous Spar that only
one Image may be seen at a time. (Om en metod att så pass öka riktningsolikheten hos
kalk-spatens två strålar, att man endast ser en enda bild åt gången.)
Nicols metod bestod däri, att han använde sig av en långsträckt kalkspatkristall, vars
längd var 3 å 3.7 ggr så stor som dess bredd; denna kristall sågade han itu med ett snitt
gående genom de två kanter, som stöta intill långsidornas trubbiga vinklar (se fig. 748
snittet A C), varefter de bägge hälfterna åter ihopkittades medelst ett tunt lager
kanada-balsam. Kanadabalsamskiktet tjänstgör som en genomskinlig spegel, vilken låter den
extraordinära strålen passera, medan den ordinära strålen totalreflekteras.
Ser man genom en dylik nicol eller Nicols prisma, som den kluvna och åter hopkittade
kalkspatkristallen kallas efter sin uppfinnare, med blicken riktad mot en upplyst yta, ett
vitt papper el. dyl., allt under det man med ögat tätt intill nicolen vrider densamma runt,
så ser man (fig. 747) ett ganska begränsat synfält, omfattande en inre synvinkel om
15° å 20° och en yttre synvinkel om c:a 24°. Synfältets begränsning består av två
varandra mötande bågar eller band. Den ena bågen är blå och utgör gräns till ett mörkt
område, den andra bågen består av regnbågsfärgade band, gränsande till ett område
med större ljusstyrka. Det blå bandet är gräns för den extraordinära, således den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
