Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusets natur - Ljusets polarisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSETS NATUR. LJUSETS POLARISATION.
877
engelske fysikern Grosse i avsikt att jämföra deras genomskinlighet och
materialåtgång, varjämte vi tillfogat en sista kolumn med ungefärlig yttre synvinkel.
Konstruktör Relativ genomskinlighet Materialåtgång (i relativ vikt) Yttre
synvinkel c:a
Nicol . . . 20 80 24°
Foucault . . . 30 90 10°
Harnack—Prasmouski . . . . 28 25 35°
Glan I . . . 45 17.5 8°
Glan II . . . 16 17.5 8’
Thompson . . . 42 12.5 42°
Fig. 749. Polarisationsplanets läge (PP) i förhållande till
en infattad nicol, vilken tänkes sedd från kortsidan.
Nicolens användning. Nicolen användes i ett flertal optiska instrument dels som
polarisator, d. v. s. till att alstra polariserat ljus, och dels som analysator, d. v. s. till
undersökning av ljusstrålars polarisationsegenskaper.
Då nicolen användes som polarisator, är den vanligen fast monterad i de optiska
instrumenten med långsidorna svärtade och omsluten på sidorna av ett svärtat hölje för
att hindra strålar att tränga ut
genom nicolen och åter speglas in
igen, vilket skulle medföra störande
inverkan på iakttagelserna.
Vanligen får ljuset i ett parallellt
strålknippe falla in i nicolens
längdriktning, och då ljuset, fortfarande
i ett parallellt knippe, går ut ur
nicolens ena kortända, är det
polariserat. Avlägsnas en del av
nicolens fattning, så att man kan se
dess ena kortända, synes denna som
en ruta med två spetsiga och två
trubbiga vinklar; det plan, som
går genom de spetsiga vinklarnas hörn längs genom kristallen, utgör ljusets
polarisa-tionsplan (planet PP’ i fig. 749).
När nicolen användes som analysator, är den vanligen monterad vridbar kring sin
längdaxel och försedd med en index och graderad skala analogt med fig. 741. Stundom
låter man det ljus, som skall analyseras, gå fram vågrätt och har nicolens längdriktning
vågrät samt låter skalans nollstreck motsvara, att nicolen står med sitt
polarisations-plan (PP’ i fig. 749) vertikalt. Är det infallande ljuset polariserat i vertikalplanet, ser man
synfältet i nicolen upplyst, men vrides nicolen, förmörkas det mer och mer, ända tills
vridningsvinkeln blir 90°; vid fortsatt vridning ljusnar synfältet igen och blir som starkast
belyst efter en vridning av 180°, därpå mörknar det åter, tills vinkeln blir 270°; efter 270°
ljusnar synfältet återigen o. s. v. Därest synfältet efter 90° vridning fullständigt
förmörkas, säges ljusstrålen vara fullständigt polariserad, sker ingen ändring av ljusstyrkan
under vridningen, så är strålen opolariserad. Mellan dessa ytterlighetsfall ligga olika
grader av ofullständig polarisation, i detta fall säges ljuset också vara delvis polariserat.
Polarisation vid spegling och brytning. Om man analyserar det ljus, som speglats
mot en glasskiva eller annat genomskinligt föremål, visar det sig, att om ljuset
ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
