Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljusets natur - Ljusets polarisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSETS NATUR. LJUSETS POLARISATION.
881
Cauchy (1789—1857), omfattade emellertid kristaller med tre olika huvudaxlar, så att
förhållandena vid kalkspat, som i egenskap av hexagonal kristall har två inbördes
lika axlar, erhållas genom att formlerna specialiseras. Vågytan, som i detta speciella
fall sammansättes av en sfär och en omkring denna slutande rotationsellipsoid, blir i
det allmänna fallet mera invecklad. Fig. 750 återgiver detta allmännare fall, vid vilket
vågytans bägge skal hänga ihop i fyra punkter, s. k. koniska punkter, men i övrigt
befinner sig det ena skalet helt omslutet av det andra.
Konisk refraktion. Den irländske matematikern Sir William Rowan Ha milton
visade i en avhandling, som han 1832 inlämnade till Irländska akademien och som
1837 trycktes, genom en teoretisk utredning, att den allmänna vågytans form måste
medföra som konsekvens, att en ljusstråle kan brytas så, att den efter brytningen bildar
ett helt koniskt ljusknippe, vilket, om det uppfångas på en vit skärm, på denna giver en
ringformig ljusfläck. Härför erfordras blott att ljusstrålen tränger in i ett kristallmaterial
på ett bestämt sätt i förhållande till den riktning, i vilken vågytans koniska punkter gå
fram under vågens rörelse.
Fig. 751. Inre konisk refraktion. Fig. 752. Yttre konisk refraktion.
Denna märkliga förutsägelse blev 1833 bekräftad av Lloyd, som därvid använde
sig av en aragonitkristall. Fig. 751 visar en dylik konisk refraktion, vilken i detta fall
kallas inre konisk refraktion, därför att ljusstrålen genom brytningen vid inträdet i
kristallen sprides till en ljuskon. Fig. 752 visar däremot ett fall av yttre konisk refraktion,
som kännetecknas därav, att en i kristallen gående ljusstråle vid utträdet sprides till
ett koniskt ljusknippe.
Den koniska refraktionen utgör ett av de mest glänsande bevisen för
undulations-teoriens bärkraft.
Accidentell dubbelbrytning. Ämnen, vilka i vanliga fall äro isotropa, kunna genom
inverkan av mekaniska spänningar, elektriska och magnetiska fält tillfälligt bliva
dubbelbrytande. Denna tillfälliga eller accidentella ’dubbelbrytning försvinner, så snart den
mekaniska, elektriska eller magnetiska orsaken upphör att verka.
Att, som D. Brewster 1815 upptäckte, en mekanisk påverkan i form av dragning,
sammantryckning eller vridning av ett fast, ursprungligen fullständigt homogent ämne,
exempelvis glas, medför accidentell dubbelbrytning innebär i och för sig intet
överraskande, ty de spänningar, som under en dylik mekanisk påverkan göra sig gällande, medföra
ju, att ämnet icke längre äger exakt samma egenskaper i alla riktningar. Av samma skäl
blir ett i normala fall isotropt ämne dubbelbrytande, ifall det utsattes för ojämn
upp-56—250164. Uppfinningarnas bok. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
