Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljuset som energiform - Ljusenergins former och omvandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
920
LJUSET.
tjocklek ett relativt litet motstånd. Alltefter formeringstidens längd växlar en graverad
cells motstånd mellan 10 000 ohm och 10 000 000 ohm. De lägsta motstånden får man
enligt den moderna graveringsmetod, som åskådliggöres av fig. 781. En isolerande platta
av glas (a) el. dyl. överdrages med ett vaxskikt, i vilket med en delningsmaskin inristas ett
raster av två rader parallella linjer (b och c), vilka liksom två kammar gripa in i varandra.
Fig. 780. Graverad selencell av
äldre typ.
Fig. 781. Graverad selencell av
modern typ.
ty vardera raden mynnar ut i en bredare graverad ränna. Sedan glaset etsats och linjerna
därvid fördjupats i glaset, inarbetas grafit, guld eller platina i dem, så att de bliva ledande,
därefter överdrages plattan med ett skikt av selen. Ju större ytan av ett sådant raster är
och ju flera linjer, som gå på varje millimeter, desto mindre blir cellens motstånd.
Egenskaper av samma art som selens visa ett flertal andra s. k. halvledare, vanligen
utgörande sulfidmineral, såsom antimonit, argentit, proustit m. fl. En blandning av
talliumsulfid och talliumoxid, vilka 1926 patenterades av Westinghouse Brake C:o under
namn av thalofid, har fått praktisk användning vid sidan av selen för tillverkning av
halvledarecéller.
Ljuselektriska celler av halvledaretyp förete en viss tröghet, så att det tar en liten tid,
innan en ändring av belysningen visar sig som en motsvarande ändring av strömstyrkan.
De förete också selektivitet, så att ljusets färg eller våglängd är avgörande för belysningens
inflytande på strömmens storlek. I fig. 782 visas denna spektrala känslighetsfördelning
för olika celler. Kurvan I svarar emot en cell bestående av ett mellan kontakterna beläget,
mycket tunt selenskikt. Denna selencell är huvudsakligen känslig för kortvågig
strålning; vid våglängder större än 0.8 — 0.000 8
mm är den praktiskt taget okänslig för
belysning. Kurvan II svarar mot ett tjockt
selenskikt och visar en utpräglad selektivitet, med
känsligheten som störst vid våglängden 0.7
Blandar man någon procent tellur i selen,
minskas selektiviteten något, så att
känsligheten gör sig gällande inom ett större
våg-längdsområde (III). Thalofidcellen, vars kurva
är IV, visar en nästan konstant känslighet inom
våglängdsområdet 0.6—l.o /z.
Yttre Ijuselektrisk effekt. En annan
ljus-elektrisk effekt upptäcktes 1887 av Heinrich
Hertz i samband med dennes försök med
elektriska svängningskretsar. Det visade sig,
Fig. 782. Spektrai känslighetsfördelning
för olika halvledareceller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
