Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Ljuset - Ljuset som energiform - Temperaturstrålningens spektrala fördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
946
LJUSET.
Temperatur Visuellt ljusutbyte
2 000°..................................0.25%
3 000°...............................3 >
4 000*............................... 8 >
5 000°.................................12 >
6 000°................................13.5 »
6 500°.................................14 »
7 000’................................ 13.5 »
8 000’................................. 13.5 >
Gör man en bestämning av den svarta kroppens strålningsutbyte mätt i lumen per
watt, visar det sig också, att detta är ganska oekonomiskt. Vid den mest gynnsamma
temperaturen, som enligt ovanstående tabell äp 6 500°K, är ljusutbytet blott 96 Im/watt.
Vanliga glödtemperaturer äro i allmänhet lägre än 1 700° (jmfr metallers smältpunkter
sid. 613 och gaslågans temperaturer sid. 630, fig. 552), och vid sådana temperaturer blir
ljusutbytet mindre än 1 Im/watt. Till jämförelse kan nämnas (se sid. 917) att i en
modern glödlampa är ljusutbytet tack vare selektivstrålning c:a 10 Im/watt.
Idealet för temperaturstrålare för belysningsändamål vore en kropp, som inom det
synliga spektret har samma strålningsenergifördelning som den svarta kroppen, men
inom spektrets ultravioletta och infraröda delar icke har någon strålning alls. En sådan
idealisk selektivstråla re skulle, enligt vad beräkningar giva vid handen,
lämna det största utbytet vid 5 500°K. Ljusets färg skulle då i det allra närmaste
överensstämma med solljusets, och utbytet skulle vara 253 Im/watt.
Färgtemperatur. För belysningstekniken har endast den totala, inom synliga delen
av spektret förefintliga strålningen någon betydelse, men denna totala synliga strålning
kan för ögat synas ha olika färgkaraktär, beroende på strålningsenergiens fördelning på
de olika våglängderna eller färgerna. Den svarta kroppen giver en bestämd skala av
färgintryck vid så småningom skeende stegring av temperaturen, från mörk rödglödning
och till vitglödning. Det färgintryck, som varje annan strålare giver ögat, kan i de flesta
fall efterliknas genom upphettning av en svart kropp till en viss temperatur, och denna
den svarta kroppens temperatur säges utgöra färgtemperatur för ifrågavarande
strålare. Färgtemperaturen för en strålande kropp visar sig i allmänhet vara högre än
kroppens verkliga temperatur. För gråstrålare gäller samma spektrala fördelning som för
den svarta strålaren; en gråstrålares verkliga temperatur är
därför densamma som dess färgtemperatur. Metaller, utom guld och
koppar, äro selektivstrålare, som vid höga temperaturer ha strålningsenergien nästan lika
för alla synliga färger, men den är något större, ju mindre våglängden är, så att
metallernas strålning ger ett färgintryck, som har mera dragning åt blått än den svarta kroppens
strålning. Metallernas färgtemperatur vid stark upphettning
blir därför alltid större än deras verkliga temperatur.
Koppar och guld utgöra dock undantag, deras strålning har ett så starkt inslag av grönt
och blått, att det ej är möjligt att upphetta en svart kropp, så att dess totala synliga
strålning får samma gröna karaktär. Guld och koppar äro därför typiska exempel på
sådana selektivstrålare, som sakna färgtemperatur. De oxider,
ceriumoxid och toriumoxid, som komma till användning i auerstrumpor o. d., ha utpräglat
grönt ljus vid glödning och sakna därför färgtemperatur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
