Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Magneter - Äldre teorier för de magnetiska fenomenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNETER. ÄLDRE TEORIER.
1009
Fig. 887. Cartesius uppfattade det magnetiska fältet som
en rörelse i det »första elementet». Efter Cartesius 1637.
Fig. 888. I det jordmagnetiska virvelfältet inställer sig
enligt Cartesius en magnet så, att virvelns strömning lätt
går genom dess kanaler. Efter Cartesius 1637.
Cartesii flö desteori. Den cartesianska uppfattningen av tre olika slags materiers
roll i naturfenomenen är mycket närbesläktad med den uppfattning Lucretius hade,
ehuru mera djupgående (jfr sid. 401, 413, 425, 437 och 861). Dessutom byggde Cartesius
sin naturuppfattning på virvelrörelsens beständighet (se sid. 413) och
det absoluta tomrummets omöjlighet (se sid. 237 och 401), varigenom
den erhöll en större logisk stadga och dessutom i många avseenden visar stor
överensstämmelse med vår tids åskådning.
I sin teori för
himlakropparnas rörelse (jfr sid. 437) tänker
sig Cartesius »det första elementets»
grövsta partiklar, vilka tillsammans
med ännu finare partiklar av det
första elementet uppfylla
mellanrummen mellan »det andra
elementets» sfäriska småpartiklar, ha
något slags räfflad och spiralvriden
form, varigenom de lätt kunna
röra sig fram mellan det andra
elementets vida större partiklar, även
om dessa äro tätt packade.
Cartesius anser sig till och med kunna
närmare beskriva dessa det första
elementets räfflade smådelar, bl. a.
anser han, att de just måste ha tre
räfflor m. m. Vidare tänker sig
Cartesius, att dessa räfflade
partiklar, när de röra sig framåt bland
det andra elementets smådelar,
bilda spiralvridna kanaler, genom
vilka sedermera andra räfflade
småpartiklar ytterst lätt kunna passera.
Samma föreställningar
använder Cartesius i sin teori för de
magnetiska fenomenen, och härvid
är han tydligen ledd av de bilder av
kroppars magnetfält, som man kan
få medelst utströdda järnfilspån. En magnet är enligt Cartesius ingenting annat än en
kropp, i vilken förefinnes en hel rad nästan parallellt löpande kanaler, genom vilka det
första elementets räfflade partiklar passera i ständig kretsgång ut ur magnetens ena ända
och sedan in genom den andra (se fig. 887). På grund av virvelrörelsens beständighet
kommer en dylik magnet att bibehålla sina egenskaper, så länge kanalerna förbli
orubbade. Men »en tillräckligt kraftig eld stör ordningen hos magnetens partiklar genom
att sätta dem i livlig rörelse» och orsakar ett försvinnande av de ordnade kanalerna och
därmed även av magnetens egenskaper.
I vanligt järn äro det andra elementets partiklar ursprungligen oordnade, men
ut-sättes det för det flöde, som en magnets räfflade partiklar bilda, tränga dessa in i järnet
och bilda så småningom kanaler, genom vilka flödet sedan med lätthet går fram. På så
64—250164. Uppfinningarnas bok. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
