Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrostatiska företeelser - Ljusfenomen och mekaniska verkningar av elektriskt ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTROSTATISKA FÖRETEELSER. MEKANISKA VERKNINGAR.
1027
Vid dylika undersökningar var det nog som Wilson sedan observerade, att man utan
direkt beröring från en elektriserad kropp kan överföra dess elektriska egenskaper till en
oelektrisk kropp, ifall denna senare förses med ett skarpt spetsformat utsprång, som med
spetsen kommer i närheten av den elektriska kroppen. Wilson iakttog, att verkan
underlättades, om spetsarna voro flera, och fördenskull införde han (1746) metoden att ordna
spetsarna i en rad till en sugkam. Svårigheten att på ett enkelt sätt från den roterande
glascylindern överföra den elektriska egenskapen till en stillastående metallkonduktor
var därmed lika enkelt som sinnrikt löst; konduktorn försågs blott med en av metall
förfärdigad sugkam, vars spetsar nådde fram till närmaste grannskapet av glascylinderns
yta (jfr fig. 898).
Sedermera utbyttes glascylindern mot runda glasskivor, och historiskt ryktbar är
den med en dylik anordning försedda maskin, som den engelske mekanikern John
Cuth-bertson förfärdigade för Teylermuseet i Haarlem. I en av museets föreståndare, Martin
van Marum, 1785 utgiven beskrivning omnämnes, att den vid rotation gav 300 elektriska
gnistor i minuten, och att dessa gnistors längd (i vår tids mått) uppgick till 60 centimeter.
Watsons princip om elektricitetens cirkulation. Införandet av isolerpallen
möjliggjorde en del oväntade iakttagelser rörande laddningars uppkomst genom gnidning.
Särskilt kom den berömde Benjamin Franklin och ovannämnde engelske läkare
William Watson att härvid göra betydelsefulla insatser.
I en 1747 publicerad avhandling omtalar Watson, att han för att få en riktigt
kraftig verkan vid gnidning av en glasstav ställde sig på en vaxkaka i avsikt att
förhindra elektricitetens bortledning genom kroppen. Det visade sig emellertid, att verkan
i stället blev svagare. Watson tillämpade denna erfarenhet på själva
elektricitets-maskinen, vilken han isolerade från golvet, samtidigt som han också isolerade den person,
vilken vevade på maskinen. Det visade sig då, att man icke som annars kunde draga
ut någon rad av gnistor från maskinens konduktor. Men så snart den som vevade på
maskinen satte ned ena foten på golvet, började gnistorna däremot spela från konduktorn.
Watson insåg härav, att en nödvändig betingelse för en långvarig urladdning är, vad
han kallar den elektriska materians fullständiga cirkulation,
d. v. s. att elektricitetsmaskinens rivtyg och den person, som drager ut gnistorna från
konduktorn, måste genom golvet stå i ledande förbindelse med varandra, så att gnistan
blott ingår som ett mellanled i en sluten ledande krets. Så snart denna krets brytes,
antingen genom att den man, som vidrör konduktorn, eller den, som sköter maskinen,
isoleras, så avbrytes gnistspelet; endast några enstaka gnistor kunna erhållas. Men när
kretsen slutes, kan man, som Watson påvisade, icke blott draga gnistor ur den isolerade
konduktorn utan även från rivtyget, ifall man låter konduktorn vara i ledande förbindelse
med golvet.
Redan ett par år tidigare hade abbé Nollet ganska löst påstått, att den elektriska
materian icke skapas i de gnidna kropparna utan strömmar till dem från omgivningen.
Watson såg i sina försök en bekräftelse på detta. När konduktorn är isolerad, erhåller
den gnidna glascylindern genom rivtyget den elektricitet, som från golvet strömmar
till maskinen. Men när maskinen isoleras och i stället konduktorn förbindes med jorden,
strömmar elektriciteten till glascylindern från konduktorn, som i detta fall förmedlar
tillförseln från omgivningen. Någon varaktig tillförsel av elektricitet i ena eller andra
riktningen kan dock icke ske, förrän en sluten krets bildas, därigenom att såväl maskinen
som den person, vilken drager ut gnistorna, bilda en sluten krets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
