Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrostatiska företeelser - Kondensatorn, elektrometern och mätflaskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 914. Wimshursts influens-elektricitetsmaskin.
ELEKTROSTATISKA FÖRETEELSER. MÄTINSTRUMENT. 1039
fördelning av elektriciteten i locket, så att dess över- och undersida få motsatta
laddningar. Beröres översidan med ett finger, medan locket ännu ligger på kakan, ledes
översidans laddning bort, och endast undersidans laddning återstår. Lyftes locket därpå
upp i silkestrådarna, visar sig detta laddat, och man kan beröva locket denna laddning
för ett eller annat ändamål. Om locket därefter nedlägges på kakan, kan hela proceduren
upprepas gång på gång, utan att fenomenet försvagas.
Elektroforens egenskap kan med fördel även utnyttjas i en med sugkammar utrustad
roterande maskin. Ur dylika anordningar ha så småningom framkommit vår tids
influensmaskiner, vilka på grund av
sin betydligt större
effektivitet fullständigt utträngt
de gamla
friktionselektrici-tetsmaskinerna. Fig. 914
visar en modern
influensmaskin av Wimshursts
konstruktion. I nutida
elektricitetsma skiner har
konduktorn utformats till
en laddflaska, och
jordförbindningen har likaledes
ersatts med en laddflaska, så
att den slutna kretsen fås
genom att förbinda de
båda laddflaskornas
inner-beläggningar med varandra.
Dessa innerbeläggningar gå
i moderna maskiner till
rörligt monterade, med
kläm
skruvar och isolerade handtag försedda urladdare. För att undvika onödig
spetsverkan äro alla ledare vid ändarna försedda med kulor.
Slagvidd. För att bedöma »styrkan» hos en elektricitetsmaskin eller
»laddnings-graden» hos en laddflaska använde man sig av en Henlys elektrometer, vilken
vanligen placerades direkt på elektricitetsmaskinens konduktor (se fig. 905). Ju större
utslag elektrometern visar, desto längre gnistor kan man erhålla från
elektricitetsmaskinens konduktor. Man började så småningom direkt av gnistans längd bedöma
flaskornas laddningsgrad och maskinernas styrka, och efter Lanes föredöme (se sid. 1041)
mätte man gnistans längd genom att låta gnistan slå över mellan två kulor, vilkas
avstånd, gnistans slagvidd, reglerades med en skruv, s. k. gnistmikrometer.
En sådan gnistmikrometers olika slagvidder jämförde Volta direkt med utslagen på
en Henlys elektrometer. Dylika mätningar ha sederifaera utförts i stor utsträckning av
andra forskare. Den storhet, som mätes med elektrometer, är ju den elektriska
spänningen eller potentialdifferensen. Elektricitetsmaskinens »styrka» och laddflaskans
laddningsgrad mätas således i detta sammanhang av den spänning, som alstras mellan
maskinens konduktor och jorden eller mellan laddflaskans beläggningar. Slagvidden
är således också ett slags mått på denna spänning. I följande tablå återgivas
resultaten av några engelska mätningar (1906) av slagvidden i luft mellan två lika kulor
för olika kulstorlek och olika spänning mellan kulorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
