Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrostatiska företeelser - Elektrostatiska teorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1056
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
En verklig elektrostatik kan, som vi i samband med Maxwells teori skola se,
konsekvent uppbyggas på dylika föreställningar om en eterförskjutning. Genom sin
hypotes om olika slags porer hos materian gick Euler dock ett steg längre, än man från
rent statisk synpunkt skulle behöva, och därigenom kunde Euler med sin teori även
nödtorftigt omfatta de utjämningsförändringar i form av långsam urladdning, som så
småningom alltid rubbar jämvikten vid de elektrostatiska fenomenen. Även frågan
om den växelverkan mellan etern och materian, som giver sig till känna i de
mekaniska krafter, som verka på de elektriserade kropparnas tunga materia, kan, som Euler
visade, nödtorftigt klarläggas genom föreställningen om att materians porer icke äro
fullt öppna utan utöva tvång på den elastiska etern. Likaså kunna de ljusfenomen,
som åtfölja de elektriska urladdningarna, uppfattas såsom de vågrörelser, vilka måste
åtfölja varje plötslig ändring av eterns jämvikt.
Elektricitet och gravitation. Mot Franklins hypotes om en attraktion mellan
den elektriska materian och den vanliga, tunga materian uttalade Wilcke vissa
betänkligheter i sin doktorsavhandling (jfr sid. 1038). Æpinus delade dessa Wilckes
betänkligheter, och i sitt stora arbete Tentamen theoriæ electricitatis et magnetismi (1759)
utvecklade han detta närmare och kom till den slutsatsen, att Franklins teori i viss mån
står i strid mot Newtons gravitationsteori. Æpinus’ tankegång är därvid följande.
Två kroppar, som befinna sig i jämvikt i neutralt tillstånd, innehålla icke blott tung
materia utan enligt Franklin också var sin efter denna tunga materia naturligt
avpassad elektricitetsmängd, och mellan såväl de båda elektriska materierna som mellan
de tunga materierna förefinnes kraftverkan, varjämte även mellan tung och elektrisk
materia enligt Franklin råder attraktion. Betraktar man då den ena av kropparna som
helhet, så påverkas den av fyra krafter, varav två verka på dess elektriska materia och
två på dess tunga materia. De på dess elektriska materia som helhet verkande krafterna
äro dels den totala repulsionen mellan dess elektriska materia och den andra kroppens
elektriska materia och dels den totala attraktionen mellan dess elektriska och den
andras tunga materia. Dessa båda motsatt riktade krafter måste hålla varandra i jämvikt,
ty annars skulle den ifrågavarande kroppen bli elektriserad genom den andra neutrala
kroppens närvaro, något som strider mot erfarenheten. Härav följer att också de båda
på kroppens tunga materia verksamma krafterna måste vara i jämvikt, ty samtliga fyra
krafter tänkas ju vara i jämvikt. Men detta leder till den slutsatsen, att den attraktion,
som enligt Franklin råder mellan kroppens tunga materia och den andras elektriska
materia, upphäves av den Newtonska gravitationen, som således måste vara motsatt
riktad och yttra sig som en repulsion.
I Æpinus’ egen matematiska framställning kan beviset göras synnerligen kort.
De två massorna och m2 innehålla elektricitetsmängderna och e2, och mellan dem
råda följande krafter, vilka räknas negativt vid repulsion och positivt vid attraktion:
mellan ex och e2 repulsionskraften —r, mellan e1 och m2 attraktionskraften a, mellan m^
och e2 attraktionskraften A och mellan m^ och m2 kraften x. Vid jämvikt fås a — r A~
A + x = 0, och eftersom elektricitetsmängden et även är i jämvikt, måste a — r = 0,
varav x — —A, således är x en repulsion.
Enligt Franklins hypotes om en växelverkan mellan
materia och elektricitet måste den mellan tunga massor
rådande gravitationen yttra sig som en repulsion.
Denna Æpinus’ analys av Franklins teori väckte på sin tid stort uppseende icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
