Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Galvaniska element och elektrolys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRODYNAMISKA OCH ELEKTROKEMISKA FÖRETEELSER.
1085
hade visat, att denna alkali utgör en förening av väte och kväve, varför man
förmodat, att även kali och natron voro liknande föreningar. Davy trodde exempelvis, att
de utgjorde föreningar av fosfor och kväve.
Davy, som under en rad mönstergilla undersökningar rörande vattnets elektrolys
kommit till den övertygelsen, att den kemiska affiniteten är av elektriskt ursprung,
stärktes därav i sin uppfattning, att alla kemiska föreningar böra kunna elektriskt
sönderdelas. »Ty», skriver han i en avhandling från 1807, utgörande ett referat av en
föreläsning, han hållit inför Royal Society den 20 november 1806, »om den kemiska
förbindelsen är av den natur, vi här framhållit, så må kropparnas element ha en aldrig
så stor elektrisk kraft, begränsad är den dock; den kraft, med vilken vi motverka och
söka upphäva den medelst våra konstgjorda elektriska instrument, låter däremot föröka
sig utan gräns och förstärkas in i det obestämda.»
Året därpå hade Davy lyckats sönderdela pottaska medelst en stapel av 250 plattor.
Först använde han vattenlösningar, men endast vattnet sönderdelades. Så tog han ett
stycke pottaska och smälte genom upphettning, men denna smälta visade sig oledande.
Smältan fick stelna i luften och uppsuga en del fuktighet under några minuter. När
strömmen slöts, smälte pottaskan genom den av strömmen utvecklade värmen, och vid anoden
bubblade syrgasbubblor upp, samtidigt med att vid katoden avskilde sig några
kvick-silverliknande metalldroppar av metallen kalium, som därmed var upptäckt. Dessa
metalidroppar voro dock utomordentligt oxiderbara, och om man kastade dem på vatten,
brunno de med klart violett ljus. Arbetena avbrötos av sjukdom, och under tiden
anskaffades genom subskription ett galvaniskt batteri om 500 i ett tråg nedsänkta plattor, med
vilket Davy sedermera satte i gång elektrolys av soda och jordarterna baryt, kalk,
strontian och magnesia. Härvid hade Davy stor nytta av ett brev, han erhållit från
Berzelius, vari denne omnämner, att han tillsammans med läkaren M. M. af Pontin
sönderdelat kalk och baryt på ett mycket sinnrikt sätt. Som negativ elektrod, katod,
använde de en droppe kvicksilver, vilken placerats i en urholkning på ett stycke kalk
(eller baryt), som fuktades och lades på en anod av platina. Den vid katoden avskilda
metallen kalcium (resp, barium) bildade då en legering med kvicksilvret. Även metallerna
strontium och magnesium lyckades Davy genom elektrolys på detta sätt framställa.
Polarisation. Elektrokemiens snabba utveckling medförde stegrade krav på de
galvaniska batterierna. Att antalet element i batteriet var avgörande för spänningens
storlek hade redan klarlagts av Volta, men det fanns även andra omständigheter att taga
hänsyn till vid batteriernas utnyttjande. Sålunda kom man underfund med att plåtarnas
storlek, ytinnehåll, hade inflytande på mängden av de ämnen, som på en viss tid kunde
sönderdelas, och detta satte man i förbindelse med föreställningen om strömmens styrka.
Ju större metallplattor batteriet ägde, desto större strömstyrka kunde fås ur detsamma.
De olika länderna tävlade i att framställa allt effektivare batterier genom ökning av
plåtarnas antal och ytinnehåll.
Emellertid kom man snart underfund med att ett batteri under urladdningens gång
lämnar allt svagare strömstyrka; elementen äro icke konstanta, som man säger. Man
kom även underfund med att under urladdningen utspelas ini elementets vätska kemiska
förlopp, elementet polariseras, d. v. s. vätskan sönderdelas och vätgasbubblor bildas på
kopparplåten i ett koppar-zinkelement. Man upptäckte ett samband mellan de båda
fenomenen, så att batteriet blir svagare, ju mer vätgasbubblorna täcka kopparplåten.
Att mekaniskt avlägsna vätgasen genom bortsopning är praktiskt odugligt, och man
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
