Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Den elektriska strömmen - Elektrodynamiska lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1102
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
stillerat vatten och torkas. Elektrolyten måste vara mycket ren, och man tager i allmänhet
en 15 % lösning. För strömstyrkor mellan 0.5 och 8 ampere erhålles en av temperatur
och lufttryck oberoende utfällning.
Den noggrannhet, varmed en dylik voltameter arbetar, är mycket stor. Man kan
räkna med att felet är ungefär O.ooi %, högst 0.00 2 %.
Elektrodynamiska lagar.
Elektromag-neter. Den upptäckt Arago meddelade den franska
vetenskapsakademien den 25 sept. (se sid. 1092), att man kan magnetisera järn och stål med hjälp av den
elektriska strömmen, kom att bli av epokgörande betydelse. Aragos meddelande trycktes
1820 i Annales de Chimie et de Physique under titeln Expériences rélatives å
Vaimanta-tion du jer et de kacier par Vaction du courant voltaique (Erfarenheter rörande järns och ståls
magnetisering genom verkan av den voltaiska strömmen).
Arago redogör i denna avhandling först för några försök, han gjort med järnfilspån.
I samma ögonblick strömkretsen slöts med en koppartråd, attraherade denna tråd filspån
av smidesjärn (på franska: jer doux, ordagrant = mjukt järn), som satte sig i ett tjockt
lager kring tråden men ögonblickligen föll av när strömkretsen bröts. Smidesjärn eller
mjukt järn, som man efter franskt föredöme i detta sammanhang ofta säger, blir endast
tillfälligt magnetiskt, men stål kan man däremot permanent magnetisera med elektrisk
ström.
»Herr Ampère, för vilken jag visade dessa experiment», skriver Arago, »hade just
gjort den upptäckten, att två raka och parallella strömförande trådar attrahera varandra,
när strömmarna gå åt samma håll, och repellera varandra, när de gå åt motsatta håll, och
han hade därav analogivis dragit den slutsatsen, att magneternas attraktiva och repulsiva
egenskaper härröra från elektriska strömmar, som cirkulera omkring järns och ståls
molekyler i ett plan vinkelrätt mot de bägge polernas sammanbindningslinje. Herr Ampère
antog dessutom, att strömmen i den övre delen av en vågrät nål, som riktats mot norr,
går från väster till öster. Dessa teoretiska synpunkter uppväckte genast hos honom
den tanken, att man skulle erhålla en starkare magnetisering, om man utbytte den raka
ledningstråd, jag betjänat mig av, mot en i spiral (skruvlinje) lindad tråd, om stålnålen
placerades i spiralens mitt; han hoppades dessutom, att man härigenom skulle få ett
oföränderligt läge på polerna, något som icke var möjligt med min metod.»
Försöken, som utfördes med en styv, i skruvlinje lindad tråd, utfördes så, att stålnålen
genom att inlindas i papper och placeras vinkelrätt mot jordmagnetiska fältet icke kunde
påverkas av några störande omständigheter. Det visade sig, att Ampères teoretiska
funderingar lett till en utomordentligt kraftig magnetiseringsmetod, givande en jämn
magnetisering med bestämt orienterade poler. Genom att använda både höger- och
vänstervridna skruvlinjer (se sid. 334) kunde de konstatera, att polariteten i dessa båda fall utföll
motsatt, något som även visade sig vara fallet, om man genom omkoppling av samma spiral
kastade om strömmens riktning i densamma. Genom att linda olika långa spiraler på
glasrör kunde Arago i hög grad variera försöken, och han konstaterade bl. a., att verkan
från en kort spiral gör sig gällande på hela nålen, även om nålens ändar sticka långt ut.
Ampères upptäckt kan sägas innebära, att
genom s e r i e k o p p 1 i n g av strömslingor överlagras deras
magnetiska verkningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
