Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Elektrodynamiska och elektrokemiska företeelser - Elektrodynamiska lagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1110
MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
elementet bildar med den linje, som sammanbinder de båda strömelementens mittpunkter.
Ampère har aldrig publicerat några mätningar utan endast 1823 det slutliga resultatet,
enligt vilket vinklarna e, och 02 ingå i en proportionalitetsfaktor av formen (cos e—
3/2 cos Øi cos 02). I stället lyckades Ampère att i anslutning till lagen om verkan och
återverkan (se sid. 430) på matematiska grunder motivera den slutliga formel, vartill han
kom. Härvid utgick han från den hypotesen, att de krafter, som verka på
vartdera av två strömelement, äro lika stora för båda och
åt motsatta håll riktade utefter s a m m a n b i n d n i n g s 1 i n j e n
mellan elementens mittpunkter. På ett i högsta grad sinnrikt sätt
lyckas Ampère ur denna enkla förutsättning logiskt komma fram till Amperes
elektrodynamiska lag:
K r a f t v e r k a n m e 11 a n t v å s t r ö m e 1 e m e n t är riktad utefter
sammanbindningslinjen mellan deras mittpunkter, och
kraftens storlek är omvänt proportionell mot kvadraten
på avståndet samt direkt proportionell mot
strömelementens strömstyrkor, längder och vinkelmåttet (cos e—
3/2 cos 0! cos 02), vari g angiver vinkeln mellan strömelementen
och 0! och 02 de bägge strömelementens vinklar med deras
mittpunkters sammanbindningslinje.
Denna den ampèreska teoriens grundlag har visat sig stå i god överensstämmelse
med erfarenheten och kunde på sin tid anses innehålla allt det matematiska underlag, som
behövdes för att teoretiskt behärska elektrodynamiken. Vilket icke hindrade, att en del
tyska matematici, såsom H. G. Grassmann och F. E. Neumann, bemödade sig om att
uppställa andra lagar, erhållna genom modifiering av de förutsättningar, som lågo till
grund för Ampères matematiska deduktion. Sålunda antog Grassmann (1845), att de två
strömelementens krafter icke ligga utefter deras mittpunkters sammanbindningslinje, men
däremot att krafterna bliva noll, när elementen ligga i rak linje. Neumann påpekar,
att man kan till det av Ampère bestämda värdet på kraften foga ytterligare andra krafter,
ifall dessas totalverkan för slutna kretsar försvinner. Ty det blir alltid för slutna kretsar
man får pröva den elektrodynamiska lagen, och följaktligen kan man icke med bestämdhet
yttra sig om närvaron av sådana krafter, vilkas totalverkan försvinner vid slutna kretsar.
Neumanns anmärkning är ej blott tillämplig på Ampères teori; vid sidan om varje
teori inom fysikens olika grenar kan man ställa andra, vilka inom ett begränsat område
giva samma resultat. Men det är endast den enklaste och fruktbaraste, som man tillägger
någon större betydelse. Ampères lag var utan tvivel den enklaste, och inom det område
av elektricitetsläran, där man under första hälften av 1800-talet arbetade, var den också
den fruktbaraste. Att den däremot ur fysikalisk synpunkt sett var en tämligen artificiell
skapelse skall icke förnekas. Tack vare elektricitetslärans utveckling under ledning av
Faraday och Maxwell kom den att överflyglas av andra lagar, byggda på
närverknings-föreställningar. Men i den moderna elektricitetslärans matematiska formler dyker
Ampères lag upp på ett tämligen naturligt sätt som en matematisk konsekvens av
när-verkningsföreställningarna.
Gauss’ och Webers elektrodynamiska lagar. En mycket märklig insats i den av
Ampère utredda frågan gjordes 1835 av C. F. Gauss, som då fick idén att sätta strömmars
dynamiska verkningar i samband med de kraftverkningar, som råda mellan elektriska
laddningar. Själv publicerade han icke denna idé, men den togs upp av hans gode
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
