Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Faradays experimentalundersökningar - Elektromagnetiska energiförvandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1162 MAGNETISM OCH ELEKTRICITET.
Här ser man för första gången den tanken utvecklad hos Faraday, att de magnetiska
.kraftlinjerna ha liksom individuell fysikalisk existens: en kraftlinje kan försättas i
rörelse, kan vidgas och draga sig samman. Det fattades blott ett steg till: att tillägga
kraftlinjerna tröghet, så hade Faraday tagit steget fullt ut och kommit fram till
möjligheten för magnetiska kraftlinjer att automatiskt fortsätta den rörelse de begynt. Denna
möjlighet att från en metalltråd utsända magnetiska kr af t lin jer är det just som
realiseras av den moderna radiosändaren. Det elektrotoniska tillståndet kan just uppfattas
såsom en grupp kraftlinjer i framåtskridande rörelse.
Induktionslagen. Samtidigt med att Faraday klarlade de faktorer, som voro
avgörande för induktionsströmmarnas riktning, sökte han även komma underfund med
vilka faktorer, som betingade fenomenets intensitet. Han lyckades också med ett par
enkla experiment träffa kärnan av de kvantitativa förhållandena vid
induktionsström-marna, ehuru han icke formulerade sitt resultat, så som man nu för tiden tack vare
Ohms lag är van att göra det. Denna lag hade visserligen vid tidpunkten för Faradays
försök varit publicerad i några år, men kännedomen om dess fundamentala betydelse
för en klar uppfattning av den elektriska strömmens kvantitativa egenskaper hade ännu
icke brutit igenom.
Ohms lag utgör ju ett uttryck för den elektriska strömmens kvantitativa egenskaper,
karakteriserade av de tre storheterna spänning, strömstyrka och ledningsmotstånd.
Av dessa kunna de två första uppfattas som rent elektromagnetiska storheter, medan den
tredje karakteriserar det inflytande, som strömbanans material har på fenomenet. Av
dessa tre kvantiteter hade de två sistas fysikaliska betydelse redan länge varit
någorlunda klarlagd, när Faraday grep sig an med sina undersökningar. Men spänningen,
vilkens kvantitativa uppmätning Volta grundlagt, hade ännu icke slagit igenom som en
klart uppfattad fysikalisk storhet. Faraday kom därför att huvudsakligen sysselsätta
sig med strömstyrkans och motståndets inflytande på induktionsfenomenen, ehuru det
enklaste greppet på förhållandena erhålles, om man i första rummet undersöker
spänningens inflytande.
Faraday använde sig av ett flertal metalltrådar med samma längd och tjocklek men
av olika material, och med dessa lät han, på ett för dem alla lika sätt, induktionsströmmar
uppstå. Vid uppmätning av strömmarna visade sig dessa ha olika styrka för olika
material, och Faraday ansåg sig ur sina försök kunna draga följande slutsats:
»Resultaten synas bevisa, att de i olika material genom magnetoelektrisk induktion
alstrade strömmarna äro proportionella mot deras ledningsförmåga. Att den är exakt
proportionell mot ledningsförmågan och helt och hållet beror av denna är, synes det
mig, bevisat genom den fullständiga neutralitet, som visar sig, när två metaller eller
andra material, såsom syra, vatten o. s. v., användas, så att de motverka varandra.»
För att bättre förstå den sista delen av Faradays yttrande får man uppmärksamma,
.att därest induktionsströmmen verkligen, som Faraday påstår, är proportionell mot
ledningsförmågan, så måste kvoten mellan strömstyrka och ledningsförmåga äga ett
belopp, som är fullständigt oberoende av det material vari induktionsströmmarna
uppväckas. Men enligt Ohms lag är kvoten mellan strömstyrka och ledningsförmåga måttet
på den spänning eller EMK, som i materialet i fråga driver fram strömmen, och
således bör, enligt Faraday, den genom induktion alstrade spänningen mellan olika
punkter av ett material vara oberoende av materialets kemiska beskaffenhet. Därav
följer å andra sidan, att om man anordnar det så, att i två olika material genom induktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
