Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Faradays experimentalundersökningar - Elektromagnetiska energiförvandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARADAYS UNDERSÖKNINGAR. ENERGIFÖRVANDLINGAR.
1175
av en tämligen hög järncylinder, i vilken ett flertal längsgående spår upptagits.
Lind-ningen sker antingen för hand liksom vid Pacinottis ring eller vid större, moderna
maskiner genom att i spåren inläggas och fastkilas schablonmässigt formade
koppartråds-härvor, vilkas ändar lödas till kommutatorn. Magnetfältet omsluter ankaret som vid
Siemens’ maskin, och kommuteringen sker som vid Pacinottis maskin, så att endast
toppspänningarna tagas ut till borstarna.
Redan 1849 införde Sinsteden järnkärnor och ankare bildade av knippen av
fernissade järntrådar, varigenom uppkomsten av induktionsströmmar, virvelströmmar, i själva
järnet förhindrades. Onödiga energiförluster genom järnets uppvärmning undvikas
därigenom. Sedermera har man i stället för uppdelning i järntrådar infört s. k. lamellering
medelst järnbleck, på ena sidan försedda med påklistrat silkespapper. Järnblecken
kunna stansas ut i olika former och sedan genom hoptravning bilda olika maskindelar,
såsom polskor, spårförsedd cylinder o. dyl. Silkespapperet förhindrar virvelströmmarnas
gång i den riktning, där den inducerade EMK är som störst. De svagare virvelströmmar,
som kunna uppstå inom varje bleck, nedbringas genom användande av kisellegerat järn,
s. k. legerade bleck; kiseln ökar nämligen järnets elektriska motstånd och försvagar
således de av den inducerade EMK framdrivna strömmarna.
För att göra det magnetfält, vari ankaret med sina lindningar roterar, så kraftigt
som möjligt började man i likhet med Pacinotti använda elektromagneter. Formen
på polskorna till dessa s. k. jältmagneter är avgörande för spänningens växlingar, och så
småningom kom man underfund med att både effektiviteten och den teoretiska
beräkningen av maskinens verkningssätt förenklas, om polskorna formas så, att spänningen
växlar harmoniskt, så att den registrerade spänningskurvan blir en sinuskurva. Varje
periodiskt växlande spänning, som ej är rent harmoniskt växlande, kommer nämligen
att innehålla översvängningar (se sid. 541 o. följ.), vilka komplicera strömförloppet och
öka värmeförlusterna. Matningen av fältmagneternas spolar med elektrisk ström skedde
först från ett därtill avsett batteri, men så småningom kom man på den tanken att ersätta
batteriet med en generator. Omkring 1864 konstruerade H. Wilde i Manchester en
generator, vars kraftiga fältmagneter matades med ström från en mindre, med permanenta
magneter försedd generator. 1866 utförde Charles Wheatstone (se sid. 1126) försök med
en maskin byggd i likhet med Wildes, och i februari 1867 framlade Wheatstone inför
Royal Society en avhandling On the Augmentation oj the Power oj a Magnet etc., vari
han beskrev, hurusom man kan driva en generator utan några extra magnetmatare
enbart genom att förena fältmagnetens ledning med generatorns egna borstar. Denna
s. k. dynamoprincip, vilken 1866 låg till grund för en patentansökan av Varley och
även tillämpades av Werner von Siemens, utvecklar Wheatstone närmare med
följande ord:
»Elektromagneten bibehåller alltid en svag remanent magnetism och utgör därför en
svag permanent magnet. Ankarets rörelse ger upphov till svaga växelströmmar i dess
lindningar, vilka, sedan de kommuterats till samma riktning; gå genom elektromagnetens
spole på sådant sätt, att de öka järnkärnans magnetism; magneten, som sålunda fått en
ökad styrka, åstadkommer i sin tur kraftigare strömmar i ankarets lindningar, och denna
växelverkan fortsätter, tills den når ett maximum, beroende av rörelsens hastighet och
elektromagnetens kapacitet.»
Pacinottis maskin var egentligen avsedd som motor men kunde användas både som
generator och motor, och enahanda är förhållandet med alla likströmsmaskiner. Drives
maskinen runt av en motor, fungerar den som generator och förvandlar rörelseenergi till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
