Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Faradays experimentalundersökningar - Växelverkan mellan kraftfält, materia och ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARADAYS UNDERSÖKNINGAR. KRAFTFÄLT, MATERIA OCH LJUS.
1191
På samma sätt verkar även anordningen fig. 1015, där strålarna få korsa varandra
och även reflekteras mot den tredje ytan. Någon modifierande inverkan, på grund av
att strålarna korsa varandra, kunde Faraday, som uppmanats undersöka saken,
icke upptäcka.
Denna upprepade reflexion, vilken sedermera kommit till användning på andra
områden av optiken, möjliggjorde undersökningar även med sådant material, som blott var
tillgängligt i små kvantiteter. Dessutom tillät den användningen av en elektromagnet med
ganska nära intill varandra placerade polytor, något som har ett utomordentligt
gynnsamt inflytande på fenomenets intensitet, eftersom magneten därigenom kan göras
väsentligt mycket kraftigare.
Även gaser och vätskor kunde med denna metod undersökas, ty därvid kunde
mag-netens egna, väl polerade polytor användas som speglar. Gaser visade icke någon fullt
tydlig påverkan, bl. a. kunde Faraday inte finna någon verkan av luft. Det har dock
långt senare visats, att även gaser, ehuru ytterst svagt, ha samma egenskaper som andra
kroppar.
Den märkliga upptäckt Faraday här gjorde kan tolkas på två sätt: antingen så, att
ljuset direkt påverkas av magnetfältet, eller också så, att det genomskinliga material,
varigenom ljuset passerar, på grund av magnetfältet får sina optiska egenskaper
förändrade. Även en kombination av dessa bägge uppfattningar är tänkbar.
För den senare uppfattningen talar det förhållande, att olika material har olika
starkt inflytande på polarisationsplanets vridning och att mycket tunt fördelade kroppar,
som gaser, knappast ha något inflytande alls.
Faraday hade därför alla skäl att ansluta sig till den senare ståndpunkten, och han
gjorde det faktiskt även, ehuru han i sin redogörelse för fenomenet använder en del
uttryckssätt, som snarare motsvara den förra ståndpunkten. Särskilt har den titel, varmed
Faraday försåg sin uppsats, givit anledning till missförstånd: »Om ljusets magnetisering
och de magnetiska kraftlinjernas belysning.» Emellertid framgår det av Faradays hela
uppsats, att han framför allt lägger vikt vid det betydelsefulla faktum hans försök visat,
att icke blott järn utan så gott som alla ämnen påverkas
av det magnetiska fältet.
Faraday upptäcker diamagnetism. För Faraday, som dittills förgäves inom de
magnetiska fenomenens värld sökt en motsvarighet till olika ämnens dielektricitetskonstant,
var denna nya upptäckt av utomordentligt eggande och uppmuntrande betydelse.
Äntligen visade sig ett tecken på att även en glasbit, ja en genomskinlig kropp vilken som
helst, reagerar för magnetisk påverkan, indirekt bekräftande Faradays förmodan, att även
de magnetiska fenomenen förmedlas genom en verkan från partikel till partikel inom
alla ämnen. Det kanske nu skulle visa sig, att järn, som genom sina magnetiska
egenskaper dittills stått så förunderligt avskilt från andra ämnen, blott äger mera u
t-präglade egenskaper, men att alla ämnen även ha dessa egenskaper, ehuru i annan
grad.
Med nya krafter grep Faraday sig an med sitt arbete. Denna tunga glassort,
blyglas, som han själv i sin ungdom uppfunnit och som så tydligt optiskt reagerat för
magnetfältets inverkan, fick även nu tjäna som utgångspunkt till de fundamentala
undersökningar Faraday i november och december 1845 föreläde Royal Society såsom tjugonde
och tjugoförsta serierna av sina elektriska experimentalundersökningar.
Vid dessa nya undersökningar betjänade sig Faraday av synnerligen kraftiga elektro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
