Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAXWELLS TEORI.
1197
matematikern Sir William Rowan Hamilton (1805—1865), vilken 1852 utgav sin Lectures
on quaternions (Föreläsningar om kvaternioner). De siffermässiga storheter man inom
fysiken möter äro vanligen antingen entalsstorheter, skalärer, vilka kännetecknas av ett enda
talvärde, uttryckt i en enhet (ex. vikt, volym, temperatur, värmemängd,
elektricitets-mängd), eller också tretalsstorheter, vektorer, vilka kännetecknas av tre tal, ett angivande
storleken i en viss enhet och två angivande riktningens höjd- och sido vinklar (ex. kraft,
hastighet, acceleration, elektrisk fältstyrka, magnetisk fältstyrka). Hamilton bildade ett
slags fyrtalsstorheter, kvaternioner, sammansatta av en skalär och en vektoriell del, och
utarbetade de räknesätt, kvaternionkalkyl, som dessa ständigt och jämt underkastas vid
teoretiska undersökningar inom fysikens olika grenar. Den till Edinburghs universitet
knutne skotske fysikern Peter Guthrie Tait (1831—1901), vilken tillsammans med
William Thomson 1867 utgav en matematiskt djupgående lärobok, Treatise on natural
history (Naturvetenskaplig lärobok), hade tidigare som professor i matematik i Belfast
stiftat ingående bekantskap med kvaternionkalkylen, och för att underlätta dennas
spridning utgav han 1867 en elementär lärobok i kvaternionkalkyl.
Thomsons många betydelsefulla avhandlingar rörande teorien för elektriska och
magnetiska fenomen hade under årens lopp publicerats i olika tidskrifter i England och
Frankrike och därigenom blivit tämligen svåråtkomliga. Det blev därför önskligt att
samla dessa avhandlingar, och 1872 utkommo de i bokform med titeln Reprint of papers
on Electrostatics and Magnetism. Vid redigeringen av denna samlade upplaga hade
Thomson mycken värdefull hjälp av Tait och Maxwell, vilken senare därvid säkerligen
även hade tillfälle att slutgiltigt stadga sina egna idéer i hithörande frågor.
Redan vid ingången av år 1856 hade Maxwell författat ett par uppsatser över
kraftlinjer, On Faradays lines of force (Om Faradays kraftlinjer), i vilka han försökte komma
frågan om det elektrotoniska tillståndet närmare in på livet. I detta sitt arbete söker
Maxwell finna en fysikalisk förklaring till det elektrotoniska tillståndet utan att lyckas.
Han slutar sin första uppsats med orden: »Jag hoppas dock genom ett sorgfälligt
studium av elektricitetsläran och läran om sega vätskors rörelse finna en metod, som
tilllåter att av det elektrotoniska tillståndet giva en mekanisk bild, ur vilken allmänna
slutsatser kunna dragas.» Mot slutet av 1850-talet fick läran om vätskerörelser,
framför allt virvelrörelsen, ett stort uppsving, och utvecklingen på detta område torde ha
varit vägledande för Maxwell i det arbete om fysikaliska kraftlinjer, On fysical lines
of force, som han publicerade 1861—62. Visserligen kan Maxwell icke heller i detta
arbete slita sig loss från fysikaliskt-mekaniska utläggningar av de elektrodynamiska
fenomenens förlopp, men de matematiska lagarna och de fysikaliska analogierna komma
dock alltmer i förgrunden. Under arbetet med Thomsons samlade avhandlingar
mognade den matematiska teorien mer och mer, och samtidigt med att Thomsons bok
befordrades till trycket, avslutade Maxwell den epokgörande lärobok i elektricitetslära,
som 1873 utgavs under titeln A Treatise on Electricity and Magnetism.
I företalet till denna bok, vilken betraktas som den Maxwellska teoriens urkund,
berättar Maxwell, att han började sitt studium av de elektriska och magnetiska
företeelserna genom att läsa Faradays Experimentål researches in electricity och att han
med avsikt undvek att läsa någon av alla de matematiska teorier, som
fjärrkrafts-teoretici särskilt i Tyskland publicerat. Maxwell kände till att det fanns en stor
olikhet mellan matematicis sätt att se på de elektriska fenomenen och Faradays
uppfattning, men han anade samtidigt, och häri styrktes han av William Thomson (jfr sid.
1186), vars stora inflytande, icke bara genom vetenskapliga avhandlingar utan även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
