Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Vektorfälts geometriska egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAXWELLS TEORI. VEKTORFÄLTS GEOMETRISKA EGENSKAPER.
1207
fältet, vars samtliga vektorlinjer utgöras av räta linjer, gående genom samma punkt,
fältets pol eller källpunkt (se fig. 1025). På en vanlig topografisk terrängkarta skulle
detta motsvara en kägelformad sandkulle, vars topp motsvarar källpunkten.
I en vätska kan det radiella strömningsfältet realiseras så, att mitt inuti ett stort
kärl helt fyllt med vatten en kula placeras. Kulans hela yta får tänkas genomborrad av
tätt intill varandra sittande hål, och in till denna kula leder utifrån ett fint rör, varigenom
vatten pressas in från en reservoar eller en pump. Härvid kommer vattnet att från kulan
strömma ut i radiernas riktning, åtminstone om det yttre kärlet har en mängd avlopp
jämnt fördelade på sin yta. Fullt exakt radiellt blir strömningsfältet naturligtvis aldrig,
ty det rör, varigenom vattnet tillföres, inverkar störande och likaså i viss mån de olika
avloppen vid yttre kärlets yta.
Ett plant snitt av det radiella strömningsfältet — och våra figurer äro ju intet
annat — kan man med Hele-Shaws anordning framställa så, att man i ett platt,
tråg-format, med glaslock försett kärl låter vatten strömma in genom ett cirkelrunt hål i
bottnen. Är tråget cirkelformat med hålet i bottnens centrum och får vattnet rinna ut
över dess kanter, bli strömlinjerna i detta fall räta linjer.
Fig. 1026. Tvärsnitt av en rak
magnet-stavs magnetfält.
Fig. 1027. Längdsnitt av en rak
magnet-stavs magnetfält.
Uppenbarligen kan man tänka sig två olika slags poler, tillopp med utåtgående
riktning på vektorlinjerna (utströmmande vätska) och avlopp med inåtgående riktning
på vektorlinjerna (inströmmande vätska). De förra kallas pluspol eller källa och de senare
minuspol eller sänka.
En elektriskt laddad metallkula ger ett exakt radiellt fält. Det radiella
magnetiska fältet är svårare att realisera, och svårigheterna äro analoga med dem vid det
radi-ella strömningsfältets framställning i rummet. Man placerar en rak magnetstav i
vertikal ställning, lägger en med j ärnfilspån j ämnt beströdd horisontell glasskiva över dess
ända, därpå knackar man sakta på skivan, så ordna sig järnfilspånen så som fig. 1026
visar. Fältet är dock icke i detta fall ett fullt exakt radiellt fält, ty om man i en tjock,
genomskinlig olja kunde jämnt fördela järnfilspån och sedan häri insatte enstavformig
magnet och genom att sätta oljan i vibrationer hjälpte järnfilspånen att ordna sig efter
kraftens riktning, så skulle man erhålla kraftlinjer, som i jämna bågar spänna över från
den stavformiga magnetens ena ända till den andra. Detta ser man bäst, om man placerar
den stavformiga magneten i horisontellt läge och över densamma lägger en med järnfil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
