Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Magnetism och elektricitet - Maxwells teori - Elektriska och magnetiska fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAXWELLS TEORI. ELEKTRISKA OCH MAGNETISKA FÄLT.
1249
teorierna. Tiden var mer än någonsin mogen för en sammanknytning av ljuset och
de elektriska fenomenen.
I det brev till Faraday, varur vi hämtat fig. 1021 på sid. 1202, giver Maxwell ett
första meddelande om de forskningar, som ledde till hans i avhandlingen »Om fysikaliska
kraftlinjer» publicerade teori. Brevet, som är daterat den 19 okt. 1861, börjar sålunda:
»Jag har under sista tiden studerat teorien för statisk elektrisk induktion och
bemödat mig om att skapa en mekanisk föreställning om den roll, som partiklarna i luft,
glas eller andra dielektrika spela i elektriska fält, vars slutliga resultat ju yttra sig som
attraktion och repulsion mellan Jaddade’ kroppar.
Den uppfattning jag hittat på har, när den matematiskt utarbetats, lett till några
mycket intressanta resultat, vilka möjliggöra en prövning av min teori och giva upphov
till samband mellan optiska, elektriska och elektromagnetiska fenomen, vilka jag hoppas
snart få verifiera mera fullständigt.»
För denna prövning behöver Maxwell vissa experimentella data rörande
dielektri-citetskonstanter, som han hoppas Faraday skall kunna lämna honom. Därpå utvecklar
Maxwell sina idéer bl. a. i anslutning till fig. 1021 och fortsätter med tanke på sfären i
denna figur sålunda:
»Jag antager, att sfärens elasticitet återverkar på den elektriska materia, som omgiver
den, och pressar denna nedåt. Från Kohlrauschs och Webers bestämning av det numeriska
sambandet mellan elektricitetens statiska och magnetiska verkningar har jag beräknat
mediets elasticitet i luft, och under antagande att denna är densamma som ljuseterns,
har jag beräknat fortplantningshastigheten för transversalsvängningar.
Resultatet har blivit 193 088 miles per sekund (beräknad ur elektriska och magnetiska
experiment). Fizeau har bestämt ljusets hastighet = 193 118 miles per sekund genom
direkt mätning.
Överensstämmelsen är icke blott numerisk. Jag utarbetade formlerna på landet,
innan jag sett Webers talvärde, som är i millimeter, och jag anser, att vi nu ha starka
skäl att tro, vare sig min teori är riktig eller ej, att ljusetern och det elektromagnetiska
mediet äro identiska.
Om man antager, att optiska och elektromagnetiska fenomen bli analogt modifierade
genom närvaron av grov materia, säger min teori, att dielektricitetskonstanten är lika med
kvadraten på brytningsindex dividerad med permeabiliteten (luft = 1).»
Förutom de här ovan påpekade omständigheter, som vägledde Maxwell i hans
epokgörande undersökningar, finnas en del andra, som förtjäna omnämnande. William
Thomson hade vid studiet av vätskors virvelrörelse kommit till den slutsatsen, att virvelrörelsen
i en osammantryckbar vätska är oförstörbar, och på grund härav uppställt den hypotesen,
att den oförstörbara materian består av dylika små virvlar i etern, s. k. molekylarvirvlar.
Den som professor i matematik i Cambridge verksamme irländaren George Gabriel
Stokes (1819—1903) hade vidare i ett 1850 publicerat arbete On the dynamical theory of
diffraction (Ljusböjningens dynamiska teori) visat, att man i ett elastiskt virvelfält kan
matematiskt bestämma hela vektorfältet ur virveltrådarnas fördelning och virvelstyrka.
Denna bestämning av ett virvelfält hade Maxwell i sitt tidigare arbete »Om Faradays
kraftlinjer» (1856) överflyttat på elektriska och magnetiska fält, och metoden var även
av grundläggande betydelse i den föreliggande avhandlingens analogi betraktelser
mellan ett elastiskt och ett elektromagnetiskt medium.
Det elastiska medium Maxwell uttänkte för sitt ändamål var högst komplicerat. Det
kan sägas bestå av magnetiska molekyler i form av molekylarvirvlar åtskilda av elektriska,
79—250164. Uppfinningarnas bok. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
